rovardotter1971

Söndagen den 25:e maj var den stora dagen. Vi hade bokat en lokal eftersom vårt hem är för litet för gästerna, och sen orkade vi inte städa. Vi hade skickat alla inbjudningar, och dom flesta skulle komma. Vi hade gjort en lista på saker vi skulle bjuda på, bullar, kakor, tårta, kladdkaka och cheesecake. Vi bakade allt utom kakorna själva. Jag kände mig faktiskt inte lite duktig. Dessutom gick nästan allt åt. Helt otroligt.

Förra året då fick vi äta tårta och smörgåstårta i över en vecka. Vi var mer än lite less mot slutet. Vi bestämde oss för att inte ha ett öppet hus som vi hade förra året. Folk dök upp från 10 på morgonen till drygt 20. I två dagar. Jag kände att jag orkade inte det i år.

På morgonen den 25:e var fortfarande en massa saker ogjorda, så jag ställde mig och bakade, och sambon fixade runt huset och underhöll barnen. När klockan närmade sig 13 och äldsta sonen fortfarande inte hade somnat för att sova middag kände jag mig stressad. Och ungefär då gick sambon och hämtade nyckeln till lokalen.

Han ställde i ordning lokalen, bord, stolar och duken. Jag kom dit med kaffet och barnen. Vi blåste upp ballonger tills jag förbannade mig själv för att jag röker, sen var det skytteltrafik med fikat som gällde. Och födelsedagsbarnet hade fortfarande inte sovit en sekund.

När han inte somnade mellan 12-13 så ansåg jag det slaget förlorat. Folk började dyka upp, vi satt och skvallrade, sonen slet upp paket för glatta livet. Han fick massor av leksaker att leka med i sandlådan. (Som en pik till sambon att han ska bygga ihop sonens sandlåda).

Bakom lokalen finns det en lekpark. Födelsedagsbarnet var så intresserad av att fika att han drog dit och åkte rutchkana och gungade. Lekte även lite med sina nya leksaker. Bland annat fick han en bil av sambons mormor som han blev kär i. Den skulle åka med honom i kanan. Först bilen, sen pojken tjutandes av skratt direkt efter.

När han sen skulle nattas då följde bilen med ner i sängen. Han höll om den som en snuttefilt, och grymtade mycket nöjt i sin säng.

Nu har jag tyvärr inga bilder från kalaset. För smarta som jag och sambon är så glömde vi kameran. Men vi väntar på bilder från lite folk som var där. Ni får ha tålamod med korkar som oss. :-D

Kram på er.

För någon vecka sen var vi på besök hos ett par bekanta till oss. Då upptäckte jag än en gång skillnaden mellan män och kvinnor. Vad som är förväntat av oss, och vad som händer när vi inte uppfyller folks förväntningar.

Om en karl stannar hemma en dag och tar hand om barnen, då är han superduktig, och hans kvinna borde skatta sig lycklig över att hon har en karl som hjälper till så otroligt mycket. Vad då hjälper till??!!?? Om hon tar hand om barnen 6 dagar i veckan är hon väl 6 gånger så duktig, och han är ett svin som inte hjälper till mer.

Att ta hand om sitt barn OCH sköta hemmet (som 90% om inte mer av mammalediga kvinnor gör) är minst lika tufft, ibland tuffare än ett heltidsjobb. Det ställs högre krav på en förälder än någon annan yrkesposition, och ändå ser vi ner på hemmamammor. Varför gör vi det? Vi borde hylla dessa kvinnor.

I vårt hem har vi delat upp sysslorna. Jag diskar och tvättar, och i den mån jag orkar och hinner så städar jag. Sambon lagar mat, städar ur toaletterna (jag spyr om jag ska städa där inne), och i den mån han orkar och hinner så städar han också. Utomhus så delar vi sysslorna rakt av. Vi hjälps helt enkelt åt. Vi krattar båda två, men han klipper gräset, och jag planterar och sköter rabatterna. Samtidigt som vi tar hand om våra barn.

Sambon är nästan den enda som nattar vår äldsta. Det blev så efter att den yngre upplagan kom. Helt plötsligt hade jag inte tid att natta honom, och sambon tar den biten. Vi hjälps åt med morgonvälling, frukost, lunch och middag, alla blöjbyten som ska ske. Sambon är också den av oss som badar och duschar barnen, båda två. Det har bara blivit så.

När våra bekanta hör hur mycket sambon gör här hemma så säger dom oftast till mig:
"Du ska vara glad att din sambo hjälper till så mycket här hemma, och med barnen"
Jag är inte glad, jag anser att det är en självklarhet att han gör så mycket som han gör. Jag var knappast ensam när barnen blev till, varför ska jag vara ensam om att uppfostra dom då? Varför är det självklart att jag ska göra så mycket av hushållsarbetet OCH ta hand om barnen samtidigt. Det är inte alltid det fungerar kan jag säga. Min sambo måste hjälpa till för att jag inte ska gå under.


En annan skillnad mellan karlar och kvinnor som jag stör mig på. Om en karl går klädd i bara shorts så höjer ingen på ögonbrynen, men skulle en tjej gå klädd i shorts och bikinitopp (då mer täckt än karln) så skulle mer än ett ögonbryn höjas, och det skulle tissla och tasslas om den tjejen som går klädd så på stan. Varför??!!??
Varför är en karl som sätter på 20 000 kvinnor på 10 år ansedd som en karla karl och någon man är avundsjuk på, medans en kvinna som haft mer än 20 olika partners anses vara en slampa? Jag kan verkligen irritera mig på dessa orättvisor.

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Kram på er tills nästa gång (då ska jag berätta om när sonen fyllde 2)

Det går inte att komma ifrån att man märkt att bensinpriset har stigit. Ganska så rejält dessutom. Såg på text-tv för några dagar sen att man räknat ut att om Sverige ska kunna uppnå de EU mål för koldioxid utsläpp, som man har satt upp, så måste bensinpriset stiga till över 27 kr/l.

Jag måste säga att detta kommer inte att fungera i vårat samhälle. Jag bor inte i en storstad, utan jag bor i ett mindre samhälle i vårt avlånga land. Jag har bott i denna stad i snart 3 år, och jag har än så länge inte åkt med den lokala bussen. De gånger jag har åkt med länsbussen kan man räkna på båda händerna.
Jag och sambon tar bilen, eller så går vi, om vädret och avståndet tillåter. Vi tar även cykel eller fyrhjuling. Men vi är BEROENDE av vår bil. För att kunna handla måste vi ha bil. I vissa fall måste vi köra 4 mil, enkel väg för att handla. I storstäderna så går det lokalbussar tillräckligt ofta att man inte är beroende av bil på samma sätt som vi på glesbygden.

Vi har ett par bekanta som bor en bit utanför vår lilla stad. Ca 2 mil utanför. I deras by finns det inte en enda butik, för att handla mat måste dom köra 2 mil in till stan, och sen två mil hem. Det går en buss förbi detta samhälle, den går in till stan 1 gång per dag, och hem 1 gång per dag. På morgonen kl 8 kan du åka in till stan, OM bussen väljer att stanna. Bussen har åkt förbi vänninan med barnvagn 2 gånger. Om hon har läkarbesök som hon måste åka på, och bussen väljer att passera henne utan att stanna. Hur ska hon ta sig till detta läkarbesök utan bil?

Vi i glesbygden kommer att ta bilen, kanske inte precis lika ofta som vi gör idag, men ofta, hur dyr bensinen än blir. Just för att vi MÅSTE, inte för att vi VILL. Om staten nu vill uppnå dessa koldioxid mål, ta en titt på företagen, på fabrikerna och yrkesförarna. Kanske inte förarna, men i alla fall företaget som anställer förarna.

Om 5 dagar fyller vår äldsta son 2 år. Tiden har gått ruggigt fort. Jag tyckte inte att det var länge sen som jag och sambon träffades, och nu fyller det stora trollet 2 år. Det är nu 3 år sen jag och sambon träffades. Ja, det gick fort att skaffa barn, men det var inte riktigt meningen att skaffa barn, och inte så fort. Men det blev en trevlig överraskning.

Vi har spenderat 2 dagar med att handla allt som vi ska ha med på hans lilla kalas, men vi har ändå inte köpt allt än. Vi har ballonger kvar (tror jag). Sen på lördag och söndag morgon ska vi baka det sista. Vi har bakat bullar och lite kakor. Vi var smarta i år, vi åkte till en budget affär och köpte kakor. Varför stå och slava i köket och baka kakor till förbannelse, när man kan köpa 3 burkar kakor för 20 kr. Vi tog det lätta och faktiskt billiga sättet.

Vi var hos svärmor för någon dag sen. Hon hade letat upp en bild att ha på plakat när sambons syster nu ska ta studenten. Medans hon letade efter en fin bild på svägerskan, så hittade hon bilder på sambon och på hans kusin (svärmors brorson). Vår äldsta son ser ut som honom. Mmmm jag vet vad ni tänker, sambon kan ju försöka svära sig fri, men det går inte, sonen är en kopia av honom. Både till humör och utseende.

Jag tyckte ett tag att sonen var lik mig, men i julas fick jag syn på en bild på sambons kusin när han var runt 2 år. Jag ryckte till och var tvungen att titta en gång till. Det var så kusligt likt min son. Sambons mormor såg min reaktion och sa: "Visst är stora trollet lik pojken på bilden?" "Mmmm" var det enda jag kunde få fram. "Det är din sambos kusin, och han är ungefär 2 på bilden." fick jag till svar.

Jag gav mig direkt, sonen är lik sin far, kusligt lik sin far. MEN jag vill visa att han även är lik mig.

Jag som liten



Äldsta sonen, ungefär 5 månader



Yngsta sonen, mellan 3-4 månader.

Kanske yngsta sonen brås mer på mig än den äldre. Jag får väl ge mig. :-D

Nu är det sängdags här i huset. Den yngsta har för vana att vakna ett par gånger under natten, och jag vill sova så mycket som möjligt mellan dessa gånger, och när det är dags att vakna för dagen.

Tjingeling

    Att sätta sitt barn på dagis eller inte, ja det är en stor fråga. Ska man lämna ifrån sig det dyraste man har till någon som inte får en lön efter sitt jobb. Ja, jag tycker att sjuksköterskor (och därmed vårdbiträden och undersköterskor, och alla andra som inte är läkare, men likväl tar hand om oss) och de människor som jobbar med barn har på tok för lite betalt. Dessa människor är värda så otroligt mer än vad dom får.
   
    Vår äldsta son fyller 2 år om precis en vecka, och än så länge har han inte gått en minut på dagis, men han ska börja nu till hösten. Vi hörde oss för med vänner och bekanta om de olika dagisarna här i stan. (Det tog typ 5 minuter, det finns totalt 4 dagis). Det dagis vi hörde positivast om var ett privat dagis, med låååång kö. Vi ställde oss i kön förra hösten, så det tog nästan 12 månader för honom att komma in där. Det kostar kanske lite mer än ett kommunalt dagis, men med dom pengarna tror vi oss köpa trygghet.

    Ett par vänner till oss litar inte på sitt dagis. Dom lämnar sitt barn varje dag med människor som dom inte litar på. Dom vet inte hur deras barn mår på dagarna när det är på dagis. Några av sakerna som deras barn varit med om kan hända på det mest perfekta dagiset, eller på en öppen förskola, där man själv är med och håller koll på barnen. Men man ska kunna lita på att förskolan där man lämnar sitt barn tar hand om barnet så som man vill att ens eget barn blir bemött och omhändertaget. Inte som någon förvaring medans mamma och pappa är på jobbet.

    Jag och sambon har haft det väldigt lyxigt att kunna vara hemma med våra barn så länge som vi har. Vår äldsta kommer vara 2 år och 3 månader när han börjar på dagis, och den yngsta kommer vara mellan 18-24 månader när han börjar. Idag, i Sverige är det väldigt länge. Vi har kommit en lång väg från 50-talet. Kvinnan är mer frigjord, hon är inte längre bunden till hemmet när barnen är små. Hon kan göra karriär, tjäna mer pengar än sin sambo, och lämna sina barn på dagis.

    Dagis är en underbar plats för barn, under dom rätta omständigheterna. När du har personal som gillar barn, som gillar att busa, leka, som gillar att se världen full av mirakel som man får göra när man ser den genom ett barns ögon. Då blir dagis mer än bara förvaring mellan 8-17. Dagis är en plats där barn får lära sig social kompetens, på ett sätt som inte är möjligt i hemmet. Du har inte tillgång till 5-10 barn i samma ålder som ditt eget. Och i de flesta fall så vill du i alla fall inte ha dom hemma hos dig. Dagis är plats där barn får vara barn, och upptäcka sin omvärld med hjälp. I vårt fall så kommer vår äldsta son att lära sig prata och äta själv på dagis.

    Vår äldsta son pratar ju som sagt inte speciellt mycket. Han har inget behov att prata, det räcker med hans stön och att han pekar. Jag och hans pappa förstår ju honom. Hans lekkamrater på dagis kommer inte att förstå honom, han måste kommunicera på ett annat sätt, och då är ord det bästa. Han äter inte själv, vi matar honom inte alltid heller, det är kanske 50/50 på den fronten. På dagis har han inte en stressad mamma och pappa som inte vill skura golvet en gång till, bara för att han ska få kladda med maten, eller tvätta kläderna, IGEN.

    Man måste beundra dagispersonalen. Dom har en väldigt otrevlig arbetsmiljö. Det är ett otroligt högt ljud som följer runt små barn. Ibland kan man inte annat än förundras att så mycket ljud kan komma ur någon som är så liten. Efter en hel dag med mina två är jag helt slutkörd, bland annat pga ljudnivån dom två kommer upp i. Jag kan inte ens föreställa mig 7 till som låter som mistlurar.
    Små barn är inte alltid försiktiga med vart dom sätter sina händer och fötter. Jag har blivit trampad, nypt, slagen och sparkad av mina små. De allra flesta gånger känns det knappt, men sen har du en del gånger när man får sig ett kärringnyp på insidan av låren. Det känns kan jag lova.
    Man ska ha ett tålamod som Moder Teresa med små barn. Läsa samma böcker om och om och om och om igen, sen en eller två gånger till efter det. Eller något av de andra 20 sakerna dom vill göra.
    Det finns så många exempel på hur dessa underbetalda människor hanterar små barn på ett så underbart sätt, som man själv inte alltid orkar eller har tålamod till.

    Fram för högre löner åt personal på förskolorna och skolor, högre löner åt dom som tar hand om oss när vi är gamla och sjuka. Högre löner åt de människor som ger oss värdighet när vi själva är för gamla eller svaga för att ge oss den själva.

    Sov gott, för det ska jag göra.

    Jag och sambon har öppnat spelkonton på PAF.com. Nu under hockey VM så får du 100 kr att spela för. Vi har haft jättekul, och jättefel när vi har satsat våra 100 kr. Men jag har nu också insett hur lätt det är att bli spelberoende.

    Både jag och sambon brukar titta på Lyxfällan. Man får en känsla av att man faktiskt inte har det så dåligt ställt trots allt när man tittar på detta program. Nu i veckan visade dom ett par som bor ihop, och har gemensam ekonomi. Vad tjejen i förhållandet inte visste var att hennes sambo var spelberoende. Han spelade bort 10 000 kr i månaden.

    Han hade högt flygande planer på hur han skulle tjäna en massa pengar, dom skulle flytta utomlands och leva lyxliv nere på Rivieran. Han sa till sin flickvän att han skulle öppna ett företag, en exportfirma, eller om det var import. Det spelar mindre roll vilket det var. Dom skulle antingen hämta eller lämna varor till Gambia. I mina öron så låter det inte ens som en bra idé att köra varor mellan Gambia och Sverige. Nu kanske Gambia har en stor export marknad, men jag kan inte komma på en enda vara som kommer från Gambia. Vad ska man skicka till Gambia som inte andra bolag redan skickar. Det är ju inte så att killen kunde börja skicka ner bilar, så som Volvo eller Saab, det fixar nog en större firma än en nyöppnad firma i Sverige.

    Han bad henne om pengar, eftersom han hade sagt upp sig från sitt jobb, både för att det var ett tråkigt jobb, (sorry synd, men gillar man att äta så är det bara att behålla sitt jobb tills man har ett nytt jobb, eller i alla fall en ny inkomst), och för att starta en av sina många firmor. Hon tjänade inte så otroligt bra med pengar, så hon tog ena sms-lånet efter det andra. Dom hade en gemensam inkomst på drygt 10 000, och hade akuta räkningar hos inkasso samt kronofogden för över 30 000, jag tror till och med att det var närmare 40 000.

    Han hade ljugit om pengar, bad henne om pengar till cigaretter, men stack till en Jack Vegas maskin och spelade bort dom, han sa att han hade tappat 500-hundringen han fått, men i själva verket hade han spelat bort den. Ena lögnen efter den andra. Och allt detta nystades upp i TV. Man såg besvikelsen i tjejens ögon, och man kände nästan hur bedragen hon kände sig. Där var en person hon litade på, som hon en gång i tiden velat spendera resten av sitt liv med, och få höra hur mycket han ljugit för henne.

    Och som om det inte var nog, då får hon dessutom reda på hur mycket han kostat henne. Sms-lån har en ränta på 120-250%, det betyder att om du lånar 100 kr, så ska du betala tillbaka 350 kr, på en månad. Jag tyckte att VISA, IKEA och alla andra småkrediter tog ut ockerräntor med sina 17-20%. När dom räknat ihop alla hennes olika lån och småkrediter så landade hon på 160 000.

    Jag och sambon köpte vårat radhus för 70 000. Vårat billån och bolån tillsammans uppgår inte till 160 000. Visst vi bor inte i en världsmetropol, eller ens i närheten av en. Men hon har en större skuld hos banken som hon inte fått ut en pryl för, än vad jag och sambon har med radhus och billån. Det är lite chockerande. I alla fall i mina ögon.

    Det jag tänkte på när såg detta avsnitt var hur viktigt det är att man kommunicerar, och att man pratar samma språk. 99% av alla förhållanden spricker pga 2 olika skäl. Sex eller pengar. I nästan alla fall så kan man spåra problemen till ett av dessa två skäl, ibland en kombination av båda. Än så länge så ser jag och sambon lika på hur vi hanterar våra inkomster och våra utgifter. Först alla räkningar, sen handlar vi mat & blöjor åt samtliga som bor under vårt tak, även djuren, sen fyller vi på tanken i bilen, SEN kan jag och sambon roa oss med de pengar som blir över. Blir det 100 kr över, eller 5000 spelar mindre roll för oss, så länge vi inte står på minus. Vi har gjort upp en plan där vi kan vara helt skuldfria inom 10 år. Jag hoppas att vi kommer lyckas med den planen.

    Nu ska jag roa mig kungligt med att hänga tvätten.

Tjingeling i blåbärsskogen

Såg den här i en kompis blogg, och tänkte: Ja jag är en tjuv och står för det :-D

Rolig Utmaning Utmanad :) Hur tjejig är du?

[ ] Du har fler än 10 nagellack. Har haft, men har gett bort dom, tror jag...
[X] Du har en parfym som kostade mer än 500.  En? jag har nog 6-7 stycken tror jag
[X] Du har eller har haft lösnaglar. Jajjomen, och hade jag råd och inte hade bajsblöjor att byta så skulle jag ha det nu också, och då skulle jag ha massor av nagellack också.
[X] Har/haft en bild på dig själv som bakgrundsbild på datorn. Nej, det blir kidsen för hela slanten
[X] Du har minst 5 klädesplagg som du inte använder. Har rensat lite i garderoben, men har väl fortfarande en halv garderob full i kläder som är bra att ha, utifall att... utifall att vad??!!?? jorden går under och man behöver elda upp kläderna för att få värme
[X] När du var liten ville du vara en prinsessa. Jag tycker mig känna igen det
[X ] Du brukar gå på stan med din mamma. Ja, fast vi går mest i bokaffärer
[ ] Du har haft rosa på ditt rum. Det tror jag inte, för jag gillar inte rosa, och har inte gjort det vad jag minns
totalt: 6

[X] Du har färgat håret. Mitt hår har haft alla naturliga färger, och hade jag råd skulle jag färga det nu också
[X] Du har slingat håret. Jappz, hos en frisör, hon körde in 5 olika färger på slingorna, skitsnyggt
[X] Du har alltid din mobil med dig. Kan man lämna den hemma ensam? Blir den inte ledsen om den inte får följa med?
[X] Du dansar vilt när du är ensam hemma Jag dansar inte, jag kör konserter
[ ] Du går aldrig hemifrån utan att vara sminkad. Har inte sminkat mig på flera år nu, orkar inte, sover hellre
[ ] Du har inpackning i ditt hår minst en gång i veckan. Nej, inte så ofta, jag glömmer bort att göra det
[X ] Du älskar att gå till frisören. Vem fan gör inte det
[ ] Du solar hellre än att bada. Nja, det beror på vart jag är 
totalt: 5

DU ÄLSKAR:
[X] Skor Jag har haft över 30 par skor, nu har jag nog BARA 15, trots att jag bara har ett par fötter
[ ] Färgen rosa Inte mycket, du
[X] Shopping Beror på vad jag ska shoppa, kläder till ungarna, skor och böcker
[ ] Dekorationer Det är nog sambons bit, han har bättre smak än mig
[ ] Speglar Nödvändigt ont
[X] Skolan Nja, kanske inte högstadiet, men när jag pluggade utomlands älskade jag det, och jag skulle mer än gärna sätta mig i skolbänken nu
[X] Delfiner Vackrare och graciösare varelser får man leta efter
[X] Disneyfilmer Har alla, och gud nåde barnen om dom rör filmerna
[ ] Ljus Vi har massor här hemma, men igen måste nog sambon få det erkännandet också
[X] Blommor Jo, men dom dör ju fan !
[X] Mjukisdjur När jag var i London köpte jag Paddington björnen, OCH Harrod's björnen, till MIG
totalt: 7

Du shoppar/shoppat på: [ ] MQ  Nej
[ ] Kompaniet Nope
[ ] Victoria's secret Önskar jag hade pengarna att handla där
[X] H&M Det är min prisklass
[ ] Aima Vad?
[ ] New Yorker Den affären fanns ju i Boden, även om jag skulle ha hört talas om den
[X] Gina Tricot Har några plagg därifrån, köpte topparna där när jag väntade andra barnet
[ ] NK Ohhh ja, åker dit flera gånger i veckan, från BODEN!!!!!
[ ] Top Gun Top Shop har jag hört talas om, och har handlat där, men Top Gun??
[ ] Taily Weijl Den hade man ju hört talas om
[ ] Bijou Birgiette Läs kommentaren ovan
[ ] City Girl Hmm, känns som att Boden/Luleå inte har så mycket att erbjuda när det kommer till shopping
[ ] Colosseum Om jag vill handla där, vart ska jag då åka?
[ ] Sisters Tror att affären finns i Luleå, men jag åker inte 8 mil för att handla där
totalt: 2

DU SÄGER OFTA:
[ ] Whatever Inte nu längre, man har gjort
[X] Oh my god! Säger gör jag väl inte såååå ofta, men skriver, på msn
[X] Vet inte Varje dag, vad vill du äta till middag? Vet inte
[ ] Cuite Nääääeeee
[ ] Hot Nä, jag sjunger Het med Björn Rosenström, heeeet, såååå heeeet, kan ingen stoppa mig
[X] Visst Mmmm visst, kör på det du
[X] Säkert Säkert gör jag ju det
[X] Ursäkta? Ursäkta mig, vem dog och gav dig luft??!!??
[ ] Fabulous Nä, det blev något fjolligt över det
totalt: 5
DU LÄSER:
[ ] Frida Är inte fjorton längre
[ ] Cosmopolitan Inte mycket, du
[ ] Glamour Är nog glamorös i mig själv ;-)
[ ] Elle Bara anorektiska modeller i den tidningen
[ ] Teen Vouge Som sagt, är ju inte 14 längre
[ ] Bravo Hmmm, vet ju inte vad det är, så nä
[ ] solo Tvivlar starkt på det
[ ] Wendy Är inte det en häst tidning
[ ] Bravo girl Igen, så är jag över 14
[ ] Star Flash Naaaeee
totalt: 0

DU GILLAR DESSA FIMER:
[ ] Elizabetown Har inte sett den
[X] Eva och Adam Skrattade en del åt den
[X] Freaky Friday Hehehe fast den kändes som att det var en remake av en annan film, men jag kan inte komma på vad den heter just nu, men då var det en pappa och en kille som bytte kroppar
[ ] Ciao Bella Har inte sett den
[ ] A Walk To Remember Önskar jag hade mer tid att se filmer, damn you kids
[X] Sweet home Alabalma Älskar ju Reese Witherspoon
[ ] Where The Heart Is Naaaeee, har inte sett den heller
[ ] Just My luck Har ju som sagt två barn under 2, i alla fall i nån vecka till, sen blir den stora 2
[ ] John Tucker Must Die Ska börja kolla på film när dom börjar på dagis
[ ] The holiday Ja, det borde jag få en
[ ] Girls United Lät som en passande titel, vi borde hålla samman mer
[X] How To Lose A Guy In 10 Days Gillar komedier, så JAA
[X] The hot chick Hahahaha, han är ju för skön
[X] My girl Sista bra filmen Culkin gjorde
totalt: 6

DU BRUKAR KOLLA PÅ:
[ ] Lost Är nog en av få som inte sett ett enda avsnitt
[X] Top Model Jag väntar till säsongen är slut, och dom visar alla avsnitt på raken under 2 helger
[ ] Projekt Runway Har inte sett ett enda avsnitt
[X] Desperate Housewives Hehehe kul att titta på, men jag skulle aldrig bo där
[ ] The Simple Life Vill inte se dryga rikemansbrudar
[X] Men In Trees Oooh, nu var det ett tag sen, men den serien är bra, det är något som visas på någon annan kanal samtidigt
[ ] 8th & Ocean Har inte ens hört talas om den
[X] Grey's Anatomy Skulle aldrig missa ett avsnitt
[ ] The OC Har sett några avsnitt här o där, men inget jag tycker om
[ ] Laguna Beach/The Hills har inte hört talas om den här serien
[ ] Nip/Tuck Vill inte se en serie som går ut på att göra plastikoperationer
[X] Gilmore Girls Jag tittar till och med på repriser jag har sett
[ ] One Three Hill Nä
[ ] Heroes Kollade lite i början, tycker om serien, men igen så var det en annan serie som går samtidigt som jag tycker mer om: 5

DU TYCKER ÄR BRA:
[ ] Paris Hilton Varför skulle jag det, hon har inte gjort något speciellt, vill jag se upp till en rik arvtagerska, då gillar jag Trumps dotter
[ ] Jessica Simpson Hon är söt, men till slut måste man ju sluta titta och börja prata, och då blir det problem
[ ] Mariah Carey Visst, hon skriker bra, men är lite för skum för min smak
[ ] J-Lo Nej, tack
[ ] Britney Spears Nej, men hon är ett bra exempel på hur illa det kan gå när föräldrar pressar sina barn till att göra  något
[ ] Beyonce Knowles Gillar inte riktigt hennes musik, men hon har några bra låtar
[X] Christina Aguilera Det var länge sen man hörde något från henne, men då var hon bra
[ ] Hillary Duff Har inte hört så mycket av henne
[ ] Lindsay Lohan Lika tragisk som Britney
[X] Gwen Stefani Har gillat henne sen No Doubt tiden
totalt: 2

Totalt: 33

0-20 mer pojke än tjej
20-30: pojkaktig tjej
→ 30-40: rätt så tjejig. ←
40-50: du är en tjej!
50-60: du är riktigt flickig.

Utmanar alla andra som läser detta & har en blogg :) Skriv gärna & berätta om du antar utmaningen :)

    Förra sommaren hade vårt äldsta troll lärt sig gå. Han tultade runt som vilken 1 åring som helst. Föll på näsan titt som tätt, och var inte så nogräknad med var han satte sina knubbiga små händer. Han gillade även att känna saker mosas i sina små händer, känna hur det rann mellan sina knubbiga små fingrar.    
   
    Min svärmor sa till mig att skitiga barn är lyckliga barn, och jag tänkte: Jag önskar att mitt barn vore lite mindre lyckligt, och lite mer rent. Han hade nästan alltid en ring av smuts runt munnen, händerna var grådaskiga av smuts, jord och jag tror inte jag vill veta mer.
   
    Eftersom vi vid det tillfället hade 3 pälsdjur (1 stor hund och 2 katter) så var han konstant hårig. Det spelade ingen roll hur mycket vi än dammsög och städade, det fanns alltid hår som ville till vår son.
   
    Denna vår har vi två överlyckliga barn. Den stora håller på att lära sig äta själv. Det går, men inte snabbt och inte bra. Golvet (och därmed hunden) får ibland mer mat än sonen. Han är kladdig och smutsig, jämt. Jag önskar fortfarande att han var lite mindre lycklig och lite mer ren.
       
    Vår yngsta måste närma sig nirvana av ren lycka, så smutsig och skitig som han är. Han håller på att få sina första tänder, och dregglar vårfloder. I dessa vårfloder så fastnar hår mer än gärna. Eftersom han inte kan krypa ordentligt, utan ålar/hasar sig fram, så blir hans kläder dragna på golvet, och resultatet är en skitig liten unge. Jag funderar på att sy en dräkt åt honom i microfiber, så kan han hjälpa sina stackars föräldrar att hålla rent här hemma. Och jag tänker för mig själv: Jag önskar att du vore lite mindre lycklig, och lite mer ren.

    För min egen del tror jag att det är bra terapi att ha två små barn. Jag lär mig leva med kladdiga händer, spyor och näsor som rinner. Jag lär mig att det är okay att jag inte hinner torka näsorna alla gånger som det rinner, och att en liten hand åker upp och torkar den, smetar ut snor i hela ansiktet.

    Jag lär mig att det är okay att ha köksbordet impregnerat i smör och kaviar. Jag ser att min äldsta är lycklig när ansiktet glänser av smör, och hela ungen luktar fisk. Jag vet också att det inte är någon idé att torka rent honom eller bordet förrens han har ätit klart. Det blir bara skitit och glansigt på en gång i alla fall.

    Mina barn lär mig att det är roligare att hoppa i vattenpölar och bli smutsig om kläderna än att diska. Att se det vackra i nuet, och inte oroa mig så mycket för att det stökigt hemma, eller att disken står och väntar. Att det är kul att gunga så högt att det känns som att man flyger. Att åka rutchkana och känna pirret i magen vid det lilla guppet. Att ordspråket: Hellre lite skit i hörna, än ett rent helvete, verkligen är sant.

    Nu ska jag gå och kolla på sista perioden i hockey, Sverige mot Tjeckien, och det står 1-1. Riktigt spännande med andra ord.

Hej svejs lingonfejs

Jag kan inte titta på dom här bilderna utan att le.


Jag tror att det är smör som det stora trollet har i ansiktet, men visst ser han lycklig ut.



Han hade lite att göra en dag, så han klädde på sig själv. Det här är resultatet.



Visst är han snygg, han har i alla fall fått stövlarna på rätt fot, även om dom inte matchar.



Jag vet inte, och jag vågar inte fråga, men det blir bra studentbilder om inte annat.

    Vi alla känner människor som är rejält korkade, eller så jobbar vi med dom. Jag menar inte att dom är korkade som lämnar sina saker lite överallt, och aldrig kommer ihåg vart nycklarna tog vägen, eller glasögonen. Jag pratar om människor som är så korkade att dom måste tänka för att komma ihåg att andas. Jag har jobbat med några sådana människor, jag känner några också.

    Det här är inga människor man i vanliga fall umgås med, men ibland måste man, om det är pga jobb, eller att dom är kompisar till ens egna kompisar. Men på något vis har dom näslat sig in i ens vardag.

    Jag anser att jag är normal intelligent. Jag är varken superkorkad eller supersmart. Jag är tillräckligt smart för att min vardag ska fungera. Det övergår mitt förstånd hur dessa människor kan få sin vardag att fungera över huvudtaget. Jag ska ge er några exempel på vad jag menar med korkade människor.

    Exempel ett är en kvinna på 40+. Hon jobbade på en faktura avdelning på ett medelstort till stort förtag. Hon pratade med en kund som inte kunde svenska. Den biten av konversationen jag hörde lät så här:
-You have to pay your faktura on time.
-No, in Sweden you have to pay moms.
Hon pratade även väldigt högt, ungefär som att tanken bakom det hela var: han kan inte svenska, men om jag pratar nog högt så förstår han mig i alla fall. Jag förklarade för denna kvinna att faktura på engelska heter invoice eller bill, och moms är tax. Jaha fick jag till svar, men vid nästa samtal lät det precis likadant.

Ett annat exempel med samma kvinna, var en morgon när vi kom till kontoret. Kvällen innan hade IT-avdelningen gjort en genomgång av databasen, och ALLA datorer på kontoret var avstängda. Kvinnan satte sig vid sitt skrivbord, slog på skärmen och tryckte till på mellanslagsknappen. Ingenting händer. Hon puttar till musen. Fortfarande ingenting. Hon slår på och av skärmen, ger mellanslagsknappen en smäll. Inte ett smack händer. När hon har gått igenom proceduren ett par gånger, och börjar bli lite frustrerad, och jag väldigt nyfiken, så frågar jag henne vad hon gör. Försöker få igång min dator, men den är trasig fick jag till svar. Jag förklarar för henne att datorerna stängdes av igår, och att hon måste slå på datorn. Den är på, fräser hon tillbaka, titta själv, knappen lyser ju, säger hon och pekar på skärmen. Jag tittar på henne och förklarar att det där är indikatorn att skärmen är på, inte att datorn är igång, jag visar henne vart själva hårddisken är, säger åt henne att trycker på powerknappen där, så bör nog hennes dator fungera precis så som den alltid gjort. Hon böjer sig fram och ögonen blir stora som tefat när hon ser att det finns en del till som tillhör hennes dator, och att datorn sen fungerar när hon startat upp den så som jag förklarade.
   
    På samma kontor hade vi en annan kvinna som inte heller hade alltför många fungerade kopplingar i sin hjärna. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag förklarade för henne att äntligen och egentligen är två olika ord, som har två olika betydelser. Jag förklarade även vad orden betyder, och hur man ska använda dom. Sen när det var dags för kunder att få påminnelser på fakturor som dom inte betalat, så kunde man höra denna kvinna förklara för kunderna:
-Äntligen du måste betala din faktura i tid.


    En annan favorit jag hörde för inte så länge sen var: Om du skjutsar någon som är lagligt full då kan du förlora ditt körkort. Personen kunde inte förklara varför inte polisen stod vid krogen och beslagtog alla taxikörkort.

    Ja ja, nog om korkade människor, nu ska jag ta hand om mina troll.

Vi kanske syns ikväll.
Tjingeling tills vidare.

Efter att ha bott i USA i 8 år så bestämde jag mig att om jag någonsin fick barn så skulle jag ALDRIG ställa ut mitt barn i någon som helst form av skönhetstävling. Inte via foto, eller ren och skär skönhetstävling, inte ens en talangjakt. Jag skulle ALDRIG sätta en sån press på mitt barn. Inte heller skulle jag tvinga mitt lilla knyte att göra saker dom inte ville, så som spela fotboll eller piano mot deras vilja. Inte för att jag har blivit tvingad till vare sig sport eller musik, utan för att jag vill att mitt barn ska känna att han duger för att han just han.

Men till min stora skam så har jag anmält min äldsta till en fototävling här i stan. Vinner han den här i stan så kommer han vara med och tävla i Göteborg (om jag inte minns helt fel). Det är en tävling hos en lokal fotograf (än så länge), och den som vinner hos henne går som sagt vidare i en nationell tävling och tävlar om en resa till Eurodisney i Paris. Jag kan lova att det är inte resan som hägrar i mina ögon, jag vinner hellre en fotosession med denna fotograf.

Vad var det som gick snett i mitt huvud? Jag som aldrig skulle göra något sånt här. Ja det kan man ju fråga sig. Jag vet inte. Jag såg annonsen i en lokal gratistidning, och jag bestämde mig på fläcken att här ska min son ställas ut. Jag ringde och fick all information, och nu den 24:e maj avgörs tävlingen. Mellan 10-14 ska alla som vill gå till fotografen och rösta på det foto (egentligen barn) dom tycker är finast. Och ja, JAG tycker verkligen att mitt barn är vackrast i världen. Tyvärr har jag ingen kopia jag kan lägga ut på nätet på tävlingsbilden. Men jag hoppas att jag får både en papperskopia och en digitalkopia när tävlingen är slut. Fotografen ska skära om bilden lite, och lägga till några effekter på vår bild. Och till min stora skam så hoppas jag av hela mitt hjärta att min son vinner.



Hade det varit mina privata bilder jag skulle tävla med så tror jag att jag hade valt den här.

Nu hägrar frukosten. Vi ses kanske senare idag.

Jag bor i Boden, det är Sveriges militärtätaste stad. Detta trots alla nedskärningar, och nedskärningarna märks tydligt här i Boden.

Lite kort om denna stad. Den kallas garnisions staden Boden. Det har funnits ett flertal regementen här i staden, många är nu nerlagda, och dessa områden är numera civila. Det betyder att man kan gå och fika, eller handla godis där en gång militärer har tränats, eller sovit. Jag kan tyvärr inte tillräckligt om militärhistorian i denna stad för att göra den rättvisa.

Inte långt ifrån där jag bor ligger Försvarsmuséet. Där har dom tagit in olika militärfordon. En del saker man kan få se (helt gratis vill jag tillägga), är olika stridsfordon, lastbilar, pontoner som ingenjörerna bygger broar av, samt luftvärnskanoner. Ganska intressant, tycker jag. Det finns ett fordon vars kanon har en räckvidd på 10 km, det är 1 mil, och den är inte GIGANTISK, utan i mina ögon väldigt liten för att ha en så pass lång räckvidd. Det fanns en annan som utvecklades för 1:a Världskriget. Den drogs på plats i 3 delar av totalt 22 hästar. Den hade speciella hjulskydd (har jag för mig att det stod på skylten), för att den inte skulle tryckas ner i marken av kraften när den sköt skott som väger 120 kg styck.

Vårt radhus ligger drygt 1 km från det närmaste regementet, och inte så mycket mer än 500 meter till det område där stridsfordon, pansarvagnar, bandvagnar och alla andra fordon har sina övningar. Detta medför att man ganska så ofta (ibland flera gånger i veckan) hör granateld, eller när bassarna skjuter med sina AK-5or. Jag hör det inte alltid för jag har lärt mig att solla bort det ljudet, men ibland hör man hur det smattrar till ordentligt. Nu i vintras hade dom antagligen en övning som medförde att det circulerade 2 stridsflygplan över staden, och vid ett annat tillfälle så var det ett flertal helikoptrar som flög. Ganska ofta ser man bandvagnar, men även olika pansarvagnar och stridsfordon åka runt på stadens gator.

Minst en gång (kan vara flera gånger) om året så är det stadsövningar. Det kan innebära att vi har militärer som står vakt vid ett gathörn inne i stan, japp mitt i stan, i full krigsmundering, vapen och hela köret. För lite mer än ett år sen så var det en samövning med förbanden här uppe, och hemvärnet, mitt i stan. Militärerna skulle skydda deltagarna i ett G8 möte, och hemvärnet var terrorister. På den tiden så bodde jag mitt i stan. Jag och sambon och sonen skulle gå ut och göra något på stan, eller om vi skulle åka någonstans, vi möts av att det står ett gäng militärer runt en bandvagn, bara 10-20 meter från portuppgången. En lite skrämmande syn när man kliver ut ur porten, och inte direkt vad man väntar sig.

Runt om Boden finns det även ett antal fästningar, jag har för mig att det är totalt 7 stycken. Det kan vara fler. Uppriktigt sagt så minns jag det inte riktigt. En av fästningarna har gjorts om till ett museum. I detta museum kan man få se hur militärerna bodde och levde när dom gjorde lumpen genom åren. Jag har för mig att det börjar någonstans på 1800-talet, sen går det fram till nästan nutid. Också väldigt intressant. Jag har dock inte varit in på detta museum sen oktober '04. En gång i tiden var det Bodens jobb att se till att ryssarna inte kunde invadera Sverige från norr, och även skydda stadskassan. Man skulle skeppa upp guldet till ett av de 7 fort/fästningar som är runt Boden. För att det skulle vara tryggt.

Med alla nedskärningar i försvaret så drabbas ju även Boden. Man har lagt ner ena regementet efter det andra. Ing3 är borta, likaså AF1 och A8. De två regementen som är kvar är I19 och S2, om jag inte missminner mig helt galet.

En helt underbar sak med Boden är att du har naturen nära inpå stadskärnan. Det tar mig ca 20-30 min att gå in till stadens centrum, med en tvillingbarnvagn, men jag har skogen runt knuten. Jag bor inte mer än 50 meter från Lule Älv, (vilket inte alltid är så trevligt, MASSOR av mygg).

Vad vill jag ha sagt med allt detta. Jo att politikerna inte tänker med hela hjärnan samtidigt. För samtidigt som Boden är den militärtätaste staden i hela Sverige, så skickas många av de asylsökande invandrarna hit. Inte något jag tycker är speciellt fiffigt. Inte för att jag inte tycker om invandrare, utan tvärtom.

Tänk att du kommer till Sverige för att du flyr undan krig och en förtryckande regim. Först och främst så kommer du från ett nära nog tropiskt klimat, och väl på Arlanda så huttrar du till. Sen förklarar dom att du ska ta ett till plan innan du är framme, eller ännu bättre, du ska sitta på ett tåg och skumpa i över 12 timmar. Väl framme i Boden så undrar du hur du ska överleva här på vintern. Det är september och du håller på att frysa sönder när det är 10-15 grader varmt. I januari/februari märker du att temperaturen sjunker till -30, och du börjar undra om helvetet har frusit över, och det är där du befinner dig. I alla fall på sommaren/hösten får du höra av några andra som också kommer från ditt hemland att i Sverige, i skogen finns det bär och svamp man kan plocka, som går att äta. Dom blåa bären är särskilt goda. Glad i hågen tar du en hink och beger dig ut i skogen. Du kan varken prata eller läsa svenska, så du missar skylten om att du är på väg in i ett övningsområde, och det är en övning som pågår. Helt plötsligt så står du öga mot öga med en pansarvagn. Hur skulle man må efter ett sånt möte om man kommer från ett krigsområde? Jag önskar att politikerna kunde tänka till en gång till över detta beslut att skicka hit asylsökande invandrare.

Vad vet jag, jag kan ha fel, men jag tycker inte att det är rätt mot de invandrare som kommer till denna vackra stad, och det är absolut inte rätt mot staden. Ingen av dessa parter får en ärlig chans.

Jag och sambon har väl inga direkta stenhårda regler för våra barn. Eller några har vi, men vi har inte ett strikt schema som vi följer varje dag, utan tar dagen lite som den kommer. De fasta regler vi har är:

1. Gör inte illa djuren. Detta inkluderar att slå hunden, dra honom i pälsen, peta i ögon, dra i svansen, peta i näsan, ta hans leksaker från honom, men är inte begränsat till hunden, även katten är inkluderad i denna kategori. Barnen får alltså inte slå katten, dra katten svansen eller öronen, eller benen heller för den delen. Detta resulterar i en arg mamma eller pappa, och en tillrättavisning.
2. Man får inte leka med vitvarorna. Det innebär att man inte får ta inventarie av kylen, slå på och av diskmaskinen, slå på plattorna på spisen, men även klättring på spis är förbjudet, trycka på knapparna på tvättmaskinen, eller vrida på termostaten till tvättmaskinen. Samma gäller för elementen, total förbud mot att vrida på elementen, mamma och pappa vill inte basta eller frysa inomhus.
3. Man får inte leka med elektronikvarorna. I den här kategorin hör tv, dvdspelare, playstation, men även hemtelefonen och mamma och pappas mobiler hemma, och även alla fjärrkontroller. Mamma och pappa blir upprörda när man byter kanal, stänger av tv, eller leker med fjärrkontrollen när dom ser på ett viktigt program. Dom blir lite sura om står och trycker på på/av knappen till dvdspelaren 14 gånger på raken. Men mest upprörda blir dom om man raderar saker på deras mobiler. Elkontakter hamnar nog i den här kategorin också, totalförbjud där med.
4. Man får inte klättra/hoppa på möblerna. Det är här vi ser saker som förbud mot att klättra upp och sitta på bord, spelar ingen roll om det är vardagsrumsbordet eller köksbordet. Stå på stolarna, och klättra lite över rygg eller armstöd, klättra på fotöljen och hoppa på fotöljens armstöd. Klättra på trappgrinden och hoppa lite på den.
5. Man får inte leka med kattlådan, eller hundens mat och vattenskålar. Hur mycket man än vill.
6. Man får inte leka med knivar och saxar. Faktum är att mamma och pappa inte tillåter att man rör dom ens.

Jag tror att jag har fått med alla våra fasta regler. Andra saker tillkommer, eller försvinner från vår lista på saker som man inte bör göra. En ny som kommit upp. Man får inte bitas, eller sparka sin lillebror i huvudet.

Sen är vi en familj som tror på mutor. Önskat beteende kan och får mutas fram. Som till exempel.

Vår äldsta har varit ett matvrak fram tills den här vintern när han har varit drabbad av många långdragna förkylningar och även flera omgångar av magsjuka. Det har gjort att en pojke som var på god väg att äta oss ur huset, idag äter ganska så lite. I höstas såg en dag ut så här:
300 ml välling
1 stor tallrik gröt, något glas mjölk/juice/vatten, och någon smörgås
300 ml välling
1 stor portion middag (med flera glas vatten/mjölk/juice)
300 ml välling
Och vi har även kört in lite frukt och smörgås.

Nu ser dagen ut så här
300 ml välling
Frukost med oss (samma som ovan, men minus gröt)
lite frukt
4-5 skedar mat till middag
1 tallrik gröt/300 ml välling

En skillnad som jag inte tycker allt för mycket om, men men. Jag vill att han äter lite bättre vid middagen. Sååå vad är vår muta? En glasspinne eller annan efterrätt om han äter upp all mat. Vi har just börjat med det.
En favorit hos honom är att springa åt motsatt håll när vi ska till eller från bilen. En gång var vi på väg hem från parkeringen när han drog åt ett annat håll. Jag kom då på att jag höll i hans favoritgodis. Torkad frukt. Jag mutade honom. Tog upp lite frukt och gav honom, och han följde snällt efter mig. Inget tjafs, ingen gråt, bara ett ivrigt smaskande barn.
Än så länge fungerar vårt system, mutningar med lite gap och skrik mellan varven. När han blir lite äldre ska vi även för in time out. Han ska få sitta och lugna ner sig på en plats i lika många minuter som han är gammal. Det kommer ske vid tillfällen då han bryter mot våra fasta regler.

Vi har ju även gjort så att vi inte har tömt vårt hem på prylar, utan vi säger till vår son ajaj, och sen lyfter bort honom. Det funkar efter ca 300 gånger. Men nu har vi ett barn som för det mesta låter bli dvdspelaren (den hade vi urkopplad i ett halvår, den lyser upp i blått om man slår på den, och när den är avslagen så lyser en röd lampa, för mycket för att motstå för vår äldsta, han tröck på knappen tills jag trodde han skulle karpaltunnelsyndrom i handen), han låter bli våra (läs mina) böcker, och våra dvdfilmer.

Tro nu inte att vi har en liten ängel här hemma som lyssnar på vad vi säger. Nej då, vi har en fullt normal 2 årig pojke, med ett humör som får John McEnroe att se ut som Dalai Lama. Jag antar att man får de barn man förtjänar, men jag har ingen aning om vad jag kan ha gjort för att förtjäna det här, måste vara sambon. ;-)

Kram från mig, nu är det sängen som kallar på mig, och en bra bok förstås. Lazy bones av Mark Billingsham (tror jag han heter)

Efter att en kompis hade skrivit om boken "my beautiful mommy", och Linda Rosings kommentarer om boken så vart jag väldigt nyfiken på hennes blogg. Så nu sitter jag och läser den för fullt.

Bloggen är både intressant och skrämmande på samma gång. Lika intet sägandes som min egen. Den betyder nog bara något för mig själv. Men skillnaden är att hon är en offentlig person och därmed har en massa som läser hennes blogg.

Efter att ha sett henne på Big Brother och sedan i ena tidningen efter den andra, sedan hon kom ut ur huset så har man fått intrycket av att hon är väldigt mediakåt. Något som inte ändras efter att man läst hennes blogg. Dessa citat är från hennes blogg:

"Det var kaos i går kväll,jag kände mig som en super star,alla stod i kö bara för att få fota med mig. Och ja det är sant! För att få titta på mig. Både Martin och alla dom andra stod där och bara gapade! Som sagt jag kände mig som askungen på den stora balen..........I Love it!"

Och

" Det blev ett hejans fotande när jag klev in genom Josefinas dörrar.
Och jag är alltid lika nervös.

-Linda titta här,titta här säger alla fotografer samtidigt.
Där står man och fotograferna trängs för att få sin bild.

Så ska man försöka se snygg ut i alla vinklar oxå. Vilket är helt omöjligt kan jag lova.

Som sagt det går inte att beskriva, men jag känner mig som en filmstjärna som kliver in på stället och där står alla och väntar på att fota ja, just mig. Hm ,det där lät ego men det är 100 procent sant vill jag lova.

Jag vänjer mig aldrig med att vara känd och stå i fotografernas blixtrande ljus. Tycker att det är lika nervöst jämt.."

Liknande citat hittar man lite överallt i hennes blogg. Hon verkar vara väldigt upptagen med att synas ute i svängarna och vill hemskt gärna bli fotograferad.

Hon har blivit erbjuden att sjunga i melodifestivalen (inte Sverige tack och lov, utan något annat land). Men jag är tacksam att hon hade tillräckligt med självinsikt att inte tacka ja. Hon valde att tacka nej när hon hörde att hon måste sjunga live, och hon vet att hon inte har röstresurserna för det. Jag tänker bara på hur knäckt hon hade blivit om hon hade ställt upp, och sedan inte fått några poäng. Jag tvivlar på att hon hade klarat av den sågningen.

Att hon är besatt av sitt utseende, det förstod man redan när hon var i Big Brother huset. Men här i bloggen talar hon bara om hur snygg hon är, och sen kör hon med en det osexiga "namedropping". En annan otroligt irriterande sak hon gör är att skriva på engelska med jämna mellanrum. Saker som I love it, little bit crazy osv. Jag har bott utomlands i 8 år, under dessa år pratade jag knappt ett ord svenska, men jag kunde prata ren svenska när jag kom hem till Sverige igen, utan att köra med engelska fraser hela tiden. Jag har som sagt otroligt svårt för när kändisar beter sig som om att man glömmer sitt hemspråk när man bott utomlands i två veckor.

Hon visar bilder när hon får botox injicerat i ansiktet. Hon målar upp en glamorös bild av sig själv, och sina skönhetsingrepp. Jag tycker sådant är ansvarslöst. Visst föräldrar har yttersta ansvaret för att uppfostra sina barn. Men att säga att dom inte blir influerade av media är att vara naive. Det spelar ingen roll om man dagligen säger till sina barn att dom är det vackraste som finns när media säger att du är bara vacker om du har GIGANTISKA bröst, smal midja, platt mage, platinablonderat hår och putande läppar. Det finns ett skäl till varför ätstörningar är så vanligt bland inte bara tonårsflickor, men även tonårspojkar. Japp, grabbarna ligger inte långt efter längre, inte när det gäller ätstörningar.
Media och klädesaffärer gör barn, ja barn, till sexobjekt. Det finns bh att köpa till barn. Barn som fortfarande går på dagis. Det finns stringtrosor till BARN i 7-års ålder. Vad är det för värld vi lever i när vi klär barnen (speciellt flickor) i kläder som är på tok för vuxna för deras ålder. Nej jag är ingen mossig gammal kärring, men jag har allvarliga problem med stringtrosor och bh till flickor som knappt börjat skolan, eller kjolar som knappt täcker deras rumpor.

Jag läste på text-tv för några dagar sen att var 5:e svensk tycker att tjejen får skylla sig själv om hon blir våldtagen, hon klär sig för utmanande, är för full eller gjorde inte nog med motstånd. Vad är det för värld vi lever i när vi säger till ett offer att hon har sig själv att skylla. Skulle någon på fullaste allvar säga till en bilägare: "Att vet du, skyll dig själv, du har en bil, den är röd och du hade inte larm på dig, så skyll dig själv att den blev stulen." Nej just det. Eller om det vart ett inbrott hos någon, skulle man på allvar säga till den personen: "Om du inte hade haft en tv eller dvdspelare så hade det här aldrig hänt."
Nyligen vart en man våldtagen i en trappuppgång. Ingen kommer säga till honom att han var för utmanande klädd, eller att han inte gjorde tillräckligt med motstånd.

Jag tycker att det är allas ansvar att barnen idag växer upp till individer med gott självförtroende, bra självkänsla och framförallt, trygghet och kärlek. Jag måste hålla med det Afrikanska ordspråket som lyder: det krävs en by för att uppfostra ett barn. Man måste hjälpas åt, alla måste ta sitt ansvar för våra barn. Barnen är vår framtid, och vi hjälper dom inte genom att visa dom att dom duger inte som dom är, utan behöver skönhetsoperationer för att duga.

Tack för ikväll, ni som orkat läsa igenom detta inlägg.

Härom dagen vart jag igen påminnd om att vi föräldrar skryter och jämnför mer än tonårskillar i ett omklädesrum. Vissa saker jag fick höra hade jag inte berättat, än mindre skrytit om.

Jag och min sambo kallar vårt äldsta troll för just trollunge, busfrö, klätterapa och vid vissa tillfällen orkan. Han är som ett oväder, man vet inte när han kommer, hur länge han håller på, eller hur mycket skador han orsakar i sin framfart. Men mer än 2 saker byter plats när han är klar. Oftast är det faktiskt hans egna saker som hittar ny boplatser.

Jag och min sambo fick höra av min svärmor att visst kan vi flytta alla saker utom räckhåll för sonen, men vad händer den dagen då han blir stor nog att klättra, eller nå i alla fall. Det är bättre och smidigare att lära dom ordet nej, och lyfta bort, än att möblera om stup i kvarten. Vi har lagt undan de saker vi är rädda om. Sen har vi i största möjliga mån försökt lära honom att vissa saker rör man bara inte. Som tv, hundskålarna, spisen, kyl och frys, skafferiet och mina böcker. Böckerna är det han har haft störst problem med. Dom är så roliga att leka med.
Detta sätt att hantera ett barns klåfingerhet är JOBBIGT. Du måste vara på barnet som en hök, lyfta bort och säga ajaj baja, eller nej eller det ord man vill använda. (Ge fan brukar komma någonstans runt 20:e gången, oftast tillsammans med ett GE DIG!!!).

När jag hörde en del av dessa mammors historier (som jag hoppas för deras egen skull var kraftigt överdrivna) så skänkte jag en bön av tack till min svärmor, och tänkte, vi har nog inte en så vild unge trots allt. En mamma berättade att hon skruvat fast alla möbler. Dragit fast dom med bultar och skruvar. På nätterna drog dom fast köksstolsbenen med spännband. För att barnet inte skulle klättra upp på bordet. Nu vet jag inte hur gammal deras son var, men jag gissar någonstans mellan 4-6, enligt henne skulle hennes son ha staplat upp 2 stolar på varandra, och dessa 2 stolar på ett bord, för att nå vad det nu var. Om detta nu är sant så är han otroligt stark för sin ålder, och otroligt uppfinningsrik.
En annan kvinnas dotter var dom tvungen att spänna fast med sele och spännband i barnstolen för att hon skulle sitta stilla vid matbordet, dom spann även fast stolen i bordet med spännband. Vad är det här för vilda barn? Mitt barn är vilt, men inte ens i närheten av så tokig.
Dessa två kvinnor kunde inte gå och handla för att barnen skrek och levde om i affären. Vår son har somnat i kundvagnen ett flertal gånger. Man kan till och med ha honom gåendes med en barnkundvagn utan att han river halva affären. Äldsta sonen har än så länge inte haft ett nu-blir-jag-sur-lägger-mig-ner-och-skriker-tills-jag-får-som-jag-vill anfall i en affär. När jag väntade nummer 2 så var den äldsta tillräckligt smart för att klura ut att jag inte orkade lyfta honom. Fick han inte som han ville, ja då satte hans helt enkelt ner på rumpan tills jag var tvungen att ge upp. Inte ett ljud kom över hans läppar.

Jag antar att det krävs att man träffar barn som är otroligt mycket värre än sin egen för att man ska uppskatta att ens egen klättar på fotöljen, bordet och stolar, och inte hittar på något värre.

Vi får se om jag skriver mer idag.

Kram

    Jag har insett att jag börjar likna amerikanska Marinen. Jag får mer gjort innan 10 än dom flesta på en hel dag. Jag ska visa hur min dag såg ut igår.

• 06:15 vaknade av att det äldsta trollet väckte det yngre
• 06:30 yngsta trollet krävde att jag klev upp.
• tömde diskmaskinen (jag minns inga klockslag efter att jag kom ner)
• fyllde den med disk
• tvättade 3 maskiner tvätt
• torrmoppade ca 40 kvadrat
• vikt undan den tvätt som hängde på tork sedan tidigare

    När klockan var 09:50 hade jag fyllt tvättmaskinen för tredje gången. Det enda som hände efter kl 10 var att jag tvättade några maskiner tvätt till, matade den yngre, och gjorde puré på jordgubbar, hallon och blåbär. Vill ni ha recept på billig glassås med fruktsmak, då rekommenderar jag starkt att ni köper 1 kg frusna jordgubbar, 500 g frusna hallon och 225 g blåbär. Koka i drygt 10 min, sen körs det i mixer i ca 20 sek. Svingott att ha på glass.

    Här i Boden där vi bor har ju våren kommit. Äntligen, inte en dag för tidigt. Men jag har kommit på att jag inte skulle ha något emot att skippa våren och gå direkt till sommaren. Vi har en hund. Inte en jättebjässe till hund, men normalstor. Han väger ca 30 kg och lystrar till namnet Lotus. Han har kort sträv päls, med tassar som är större än mina handflator. Varför är detta viktigt att veta. Jo, för att dessa tassar drar in MASSOR av lera, grus och sand, varje dag, varje gång vi varit ute på en promenad. Varför torkar vi inte av hunden? Det gör vi, VARJE gång han ska in. Ändå får vi ihop en halvsandlåda varje dag. Detta skulle inte vara så farligt om den yngsta kunde gå, eller till och med krypa, men han ålar. Han har inga kläder mer än en dag numera. Alla kläder blir gråa på magen. Visst är det snällt att han vill hjälpa sin mamma att städa, men någonstans får man faktiskt dra gränsen. Jag personligen drar den vid tvätta-golven-med-rena-kläder.

    Igår läste jag en gammal jobbarkompis mans blogg, och han hade ett inlägg som jag tycker borde föras vidare.

Rubriken var: Bojkotta INTE OS i Peking.

    Först undrade jag vad han var för sportfanatiker, men när jag läste texten så förstod jag vad han menade och hur han tänkte. Han förklarade att han tyckte att det var lite sent påtänkt att bojkotta OS i Peking NU, man borde ha gjort det när dom ansökte om att få vara OS Värd. Han tyckte vidare att de som kommer att stänga av sina tv-apparater under OS är nog sporthatare, för en person som VERKLIGEN gillar sport kommer inte att stänga av sin tv för att Kina fängslar den del av sin befolkning som inte tänker som regeringen.
    Sen ifrågasatte han själva resultatet av en bojkott. OS har bojkottats två gånger tidigare. 1980 (sommarOS i Moskva), och 1984 (sommarOS i Los Angeles). Hur lång tid efter 1980 fanns kommunismen i Sovjet? Till slutet på 80-talet eller början på 90. Alltså var det inte så att Sovjet ändrade sin policy när dom såg att västvärden inte kom till OS. Kina kommer inte ändra sin regim, eller sitt tänkande för att svenskarna vägrar slå på sina tv-apparater och titta på när Carolina Klüft tävlar. Han anser att det bästa vi kan göra är att åka dit och visa kineserna vårt stöd.

Något att tänka på kanske. Men i det här huset ska vi se på OS.

Tack för mig, leverpastej Kram och god natt

    Jag har insett att man inte får vara finkänslig när man är småbarnsmamma.

    Det är så mycket som är äckligt runt små barn. Spyor och bajsblöjor är vardagsmat, men även rinniga näsor, eller kusar i samma näsor som är större än vad man tror är möjligt. Och det måste ut, annars dör väl ungen av syrebrist.

    Första sonen har kissat och spytt på mig mer gånger än jag orkar komma ihåg. Men han har ju som jag skrev tidigare snytit sig på mina kläder. Han har dock aldrig bajsat på mig. Men mellan Lucia 07 och till för bara någon månad sen har han haft räserbajs. Vid vissa tillfällen har han varit så lös att det runnit som vatten längs benen. Och då får man inte vara finkänslig kan jag lova. En ledsen liten pojke som skäms för att han bajsat ner sig får man inte visa att man tycker att det luktar illa eller är äckligt. Det skulle ge honom skamkänslor, och han rår ju inte för att han är taskig i kistan.

    Han har också vid flera tillfällen spytt. Och då pratar jag inte en liten klutt man torkar upp med papper, utan excorsisten volymer. Och han börjar alltid att gråta efteråt. Och när lillpojken står där, har spytt ner hela sin säng kl 22 och tårarna sprutar ur ögonen på honom, då kan man inte vara finkänslig och säga till honom att mamma kramar om dig när du har duschat. Det är bara att hålla sitt lilla knyte i famnen, trots att han är täckt i spyor.

    Den yngre sonen bajsade i badkaret vid ett av tillfällena när vi badade. Om jag inte minns helt fel så ammade jag honom i badkaret. Och DÅ bestämmer han sig för att bajsa. Jag visste inte att det kunde rymmas så mycket bajs i en sååå liten pojke. Men för er alla som undrar, det rymms bra mycket i en så liten kropp. Han har för övrigt också kissat och spytt ner mig. Han har dock inte snytit sig på mina kläder. ÄN!

    Det är den yngre upplagan som brukar ha kusarna. När man tycker att man är snäll som hjälper honom att kunna andas bättre genom att man avlägsnar vad som känns som flera kilo snor ur näsan på honom, då gallskriker han som att man stuckit kniven i honom. Otack är mammans lön. ;-)

    Det blir bättre har jag hört. Kanske slipper jag vara så äcklig i framtiden. Slippa vara täckt i spyor, renbedda en säng efter en diarréattack, eller agera snorpapper ska bli skönt. ;-)

Ni som undrar varför jag nästan alltid skriver om mina två små troll så kan jag berätta att jag är med dom nästan hela dagarna, från att jag kliver upp tills dom lägger sig runt 20 tiden. Så det är inte mycket i mitt liv som händer, där dom inte är huvudrollsinnehavare.

Men nu till sommaren ska det hända grejer här i hushållet. Jag ska ta svenskt körkort. Jag har haft amerikanskt körkort sen 90, men det har gått ut, och gäller ändå inte i Sverige. Men till hösten är det bara att hålla sig inne, då är det förhoppningsvis ytterligare en dåre till på vägarna. :-D Önska mig lycka till.

Nu ska jag ta in den rena tvätten, och sen är det sängen som gäller för denna donna.

Kram på er alla.

    Hur kommer det sig att den snällaste, minst tävlingsinriktade människan blir mer vinnarsugen än Tre Kronor på isen under en final match när dom fått vittring på guld när dom blir föräldrar.

    Sätt två människor i ett rum, gärna två mammor (jag är ledsen girlies, men vi mammor är fan värre än killarna) och helt plötsligt börjas det jämnföras allt ifrån när bebisen lyfte huvudet och höll det stadigt till vilken storlek dom har på kläder och deras betyg. Vi är värre än tonårskillar i omklädningsrummet när det gäller jämnförelser.


    Vad är det vi jämnför? Är det viktiga saker? Vi jämnför tidpunkten för vilken storlek barnet har på kläderna vid en viss ålder. Är det viktigt? Gör det vårt barn onormalt om barnet har en storlek lite längre än de "normala" barnen har, eller om dom är större än "normalt"? Nej. Det är ju det som är grejen. Vårt barn blir inte onormalt lång för att h*n hoppar över en storlek, eller abnormalt liten för att h*n stannar en extra månad på en storlek. Sen bör man också vara realistisk. Jag är 158 cm kort, min sambo 173, våra barn kommer INTE vara 210 långa. Blir dom det, då har sambon varit otrogen. Det går inte heller att jämnföra våra söner med barn vars båda föräldrar är 180 eller längre.

    Vi jämnför ålder för när barnet log. Helt ärligt så minns jag inte när någon av sönerna log mot mig första gången, jag kan inte för mitt liv komma fram till ett datum. Det jag vet är att jag smälter varje gång dom ler mot mig. Både nu och då.
    När dom satt själva för första gången. Jag minns att vi var i Uppsala och hälsade på min släkt under jul när äldsta pojken satte sig upp helt själv och utan hjälp för allra första gången. Vilket datum var det undrar du. Ja du, någon gång mellan den 21:a och 26:e december. Närmare än så kan jag inte säga. Han var runt 7 månader. Vår yngsta blir 8 månader, han kan inte sitta alls, han faller ihop som en fällkniv, och sätta sig själv lär inte ske än på ett tag. Han kan knappt krypa, han ålar sig fram. Älskar jag honom mindre för att han inte är samma ålder eller yngre än storebrorsan på att sitta och krypa? Inte på en fläck.

    En annan rolig sak att jämnföra är: Hur gammal var ditt barn när dom började sova hela nätter. Vissa gör det redan på BB, andra kan gå flera år utan att sova hela natten. Man skulle kunna tro att den som inte får sova skryter mest, men så är det inte. Man skryter om att man ALDRIG behöver gå upp och ta hand om en skrikande bebis, inte sen BB tiden har lilla Karl vaknat mitt i natten. Så det är inte martyren som kliver upp 4 gånger per natt som är avundsvärd. Igen är det stor skillnad på mina två barn. Den första sov hela nätter från ca 2 månaders ålder, den yngre sover fortfarande inte hela nätter.

    När började din prata, när sa Lisa mamma för första gången? Ja Kalle, han sa då mamma när han var 2 månader gammal. Han är sååååå duktig så. Enligt vad jag har hört så har jag en efterbliven unge med halva alfabetet som kombination på sin personlighet, han kommer nog gå i en så speciell särskola att han får ett eget postnummer. Han fyller 2 år den 25:e maj, han säger inte många ord. Har han ett ordförråd på 20 ord blir jag förvånad. Jag har inte bestämt mig för om sonen är smart eller lat, han återanvänder ord. Pappa betyder pappa (givetvis), men också papper och pappegoja. Vilket kan göra det hela spännande. Han bad mig om papper en dag, näsan rann som en kran på honom. Jag tittar ner på mitt lilla troll och säger: Pappa sitter i soffan. Varpå sonen tittar upp på mig, tar ett ordentligt tag i mina byxor och säger Pappa en gång till, sen torkar han sin lilla näsa på mina byxor. Han visste mycket väl vart hans pappa var, men han ville få näsan torkad, och då behöver man papper. Är hans mamma då så korkad att hon inte hör skillnade, ja då får hon betala priset med snor på sina byxor. Men han gör mitt liv intressant kan jag lova.

    Varför jämnför vi våra barn så mycket, och mot andra barn? Jag vet inte. Vi är kanske rädda att vårt barn är annorlunda, och annorlunda är det samma som inte godkänd kanske. På grund av vår egna osäkerhet som förälder kanske vi hävdar oss genom att skryta om våra barns framsteg, ibland (läs oftast) om orimliga saker, som barnet som läste Harry Potter vid 2 års ålder, höll upp huvudet själv på BB, gick vid 4 månader, listan kan göra oändligt lång, och vi köper dyra märkeskläder åt barnen. Inget barn under 6 bryr sig om vilket märke det är på hans eller hennes overall. Reima, P.O.P. eller Ellos har samma värde för barnet, men inte föräldrarna.
    Mina barn är inga genier som gick tidigt. Äldsta sonen var som alla andra. Han var kanske lite tidig med att gå, och med motoriken, men så är han kanske lite sen med talet. Yngsta sonen tvivlar jag på om han någonsin kommer krypa ordentligt. Han verkar gilla sin hasning för mycket för att ge upp den. Älskar jag dom mindre för det. Nej det gör jag inte, jag älskar dom över allt annat här på jorden, även om den äldsta aldrig kommer säga fler ord än vad han gör nu, eller om den yngsta aldrig kommer att krypa. Dom är mina trollungar, och jag har älskat dom från första ögonkastet.

Sov gott, för det ska jag göra, i alla fall fram till 3-4 tiden när den yngsta som aldrig kommer sova hela nätter kallar på mig. :-D