Skryt lagom
Härom dagen vart jag igen påminnd om att vi föräldrar skryter och jämnför mer än tonårskillar i ett omklädesrum. Vissa saker jag fick höra hade jag inte berättat, än mindre skrytit om.
Jag och min sambo kallar vårt äldsta troll för just trollunge, busfrö, klätterapa och vid vissa tillfällen orkan. Han är som ett oväder, man vet inte när han kommer, hur länge han håller på, eller hur mycket skador han orsakar i sin framfart. Men mer än 2 saker byter plats när han är klar. Oftast är det faktiskt hans egna saker som hittar ny boplatser.
Jag och min sambo fick höra av min svärmor att visst kan vi flytta alla saker utom räckhåll för sonen, men vad händer den dagen då han blir stor nog att klättra, eller nå i alla fall. Det är bättre och smidigare att lära dom ordet nej, och lyfta bort, än att möblera om stup i kvarten. Vi har lagt undan de saker vi är rädda om. Sen har vi i största möjliga mån försökt lära honom att vissa saker rör man bara inte. Som tv, hundskålarna, spisen, kyl och frys, skafferiet och mina böcker. Böckerna är det han har haft störst problem med. Dom är så roliga att leka med.
Detta sätt att hantera ett barns klåfingerhet är JOBBIGT. Du måste vara på barnet som en hök, lyfta bort och säga ajaj baja, eller nej eller det ord man vill använda. (Ge fan brukar komma någonstans runt 20:e gången, oftast tillsammans med ett GE DIG!!!).
När jag hörde en del av dessa mammors historier (som jag hoppas för deras egen skull var kraftigt överdrivna) så skänkte jag en bön av tack till min svärmor, och tänkte, vi har nog inte en så vild unge trots allt. En mamma berättade att hon skruvat fast alla möbler. Dragit fast dom med bultar och skruvar. På nätterna drog dom fast köksstolsbenen med spännband. För att barnet inte skulle klättra upp på bordet. Nu vet jag inte hur gammal deras son var, men jag gissar någonstans mellan 4-6, enligt henne skulle hennes son ha staplat upp 2 stolar på varandra, och dessa 2 stolar på ett bord, för att nå vad det nu var. Om detta nu är sant så är han otroligt stark för sin ålder, och otroligt uppfinningsrik.
En annan kvinnas dotter var dom tvungen att spänna fast med sele och spännband i barnstolen för att hon skulle sitta stilla vid matbordet, dom spann även fast stolen i bordet med spännband. Vad är det här för vilda barn? Mitt barn är vilt, men inte ens i närheten av så tokig.
Dessa två kvinnor kunde inte gå och handla för att barnen skrek och levde om i affären. Vår son har somnat i kundvagnen ett flertal gånger. Man kan till och med ha honom gåendes med en barnkundvagn utan att han river halva affären. Äldsta sonen har än så länge inte haft ett nu-blir-jag-sur-lägger-mig-ner-och-skriker-tills-jag-får-som-jag-vill anfall i en affär. När jag väntade nummer 2 så var den äldsta tillräckligt smart för att klura ut att jag inte orkade lyfta honom. Fick han inte som han ville, ja då satte hans helt enkelt ner på rumpan tills jag var tvungen att ge upp. Inte ett ljud kom över hans läppar.
Jag antar att det krävs att man träffar barn som är otroligt mycket värre än sin egen för att man ska uppskatta att ens egen klättar på fotöljen, bordet och stolar, och inte hittar på något värre.
Vi får se om jag skriver mer idag.
Kram
Jag och min sambo kallar vårt äldsta troll för just trollunge, busfrö, klätterapa och vid vissa tillfällen orkan. Han är som ett oväder, man vet inte när han kommer, hur länge han håller på, eller hur mycket skador han orsakar i sin framfart. Men mer än 2 saker byter plats när han är klar. Oftast är det faktiskt hans egna saker som hittar ny boplatser.
Jag och min sambo fick höra av min svärmor att visst kan vi flytta alla saker utom räckhåll för sonen, men vad händer den dagen då han blir stor nog att klättra, eller nå i alla fall. Det är bättre och smidigare att lära dom ordet nej, och lyfta bort, än att möblera om stup i kvarten. Vi har lagt undan de saker vi är rädda om. Sen har vi i största möjliga mån försökt lära honom att vissa saker rör man bara inte. Som tv, hundskålarna, spisen, kyl och frys, skafferiet och mina böcker. Böckerna är det han har haft störst problem med. Dom är så roliga att leka med.
Detta sätt att hantera ett barns klåfingerhet är JOBBIGT. Du måste vara på barnet som en hök, lyfta bort och säga ajaj baja, eller nej eller det ord man vill använda. (Ge fan brukar komma någonstans runt 20:e gången, oftast tillsammans med ett GE DIG!!!).
När jag hörde en del av dessa mammors historier (som jag hoppas för deras egen skull var kraftigt överdrivna) så skänkte jag en bön av tack till min svärmor, och tänkte, vi har nog inte en så vild unge trots allt. En mamma berättade att hon skruvat fast alla möbler. Dragit fast dom med bultar och skruvar. På nätterna drog dom fast köksstolsbenen med spännband. För att barnet inte skulle klättra upp på bordet. Nu vet jag inte hur gammal deras son var, men jag gissar någonstans mellan 4-6, enligt henne skulle hennes son ha staplat upp 2 stolar på varandra, och dessa 2 stolar på ett bord, för att nå vad det nu var. Om detta nu är sant så är han otroligt stark för sin ålder, och otroligt uppfinningsrik.
En annan kvinnas dotter var dom tvungen att spänna fast med sele och spännband i barnstolen för att hon skulle sitta stilla vid matbordet, dom spann även fast stolen i bordet med spännband. Vad är det här för vilda barn? Mitt barn är vilt, men inte ens i närheten av så tokig.
Dessa två kvinnor kunde inte gå och handla för att barnen skrek och levde om i affären. Vår son har somnat i kundvagnen ett flertal gånger. Man kan till och med ha honom gåendes med en barnkundvagn utan att han river halva affären. Äldsta sonen har än så länge inte haft ett nu-blir-jag-sur-lägger-mig-ner-och-skriker-tills-jag-får-som-jag-vill anfall i en affär. När jag väntade nummer 2 så var den äldsta tillräckligt smart för att klura ut att jag inte orkade lyfta honom. Fick han inte som han ville, ja då satte hans helt enkelt ner på rumpan tills jag var tvungen att ge upp. Inte ett ljud kom över hans läppar.
Jag antar att det krävs att man träffar barn som är otroligt mycket värre än sin egen för att man ska uppskatta att ens egen klättar på fotöljen, bordet och stolar, och inte hittar på något värre.
Vi får se om jag skriver mer idag.
Kram
Kommentarer
Trackback
