rovardotter1971

Idag är det Valborgsmässoafton. Och de flesta ungdomar, och mer och mer barn, vill gärna ha smällare att få fyra av vid brasan. Det dom inte tänker på är de kroppsliga skador som felhanteringen av dessa smällare kan orsaka. Brännskador, hörselskador, sprängda fingrar osv.

Ni som köper smällare och raketer åt era barn, förklara gärna för mig varför ni tycker att det är okay att köpa dessa saker åt era barn när det finns en åldersgräns på just smällare och raketer. Är det för att barnen ska ha kul? Har barnen verkligen så roligt åt att få smälla av raketer och smällare för flera tusen?

En annan fråga jag gärna skulle vilja ha svar på, tänker ni på de människor och djur som är skotträdda när ni köper smällarna? Min svärmors hund är extremt skotträdd, hela tiden det smälls smällare ligger hon och gnäller under sängen, hon törs inte komma fram. Hon kissar hellre på sig än att ta sig ut från under sängen. Det tar flera dagar efter att smällarna har slutat låta innan hon törs gå ut utan att skaka av rädsla.
Sen finns det människor i vårat samhälle som har upplevt krig. När många av dom hör smällarna så återupplever dom den rädsla dom hade när dom bodde i sitt hemland, under krig. Tänk dig en liten 5-åring som hör smällarna, tror att det är krig, han eller hon tror säkert inte att det är bomber, men kanske granater eller vapeneld. Hur tror du det barnet mår? Eller om det är en 75 årig farmor eller farfar? Familjen kanske inte pratar svenska, dom kanske kom hit nyligen och vet inte att på Valborg i Sverige skjuter man ofarliga raketer.

Personligen tycker jag att det ska vara licence på att få skjuta av raketer och smällare. Att man inte ska få kunna köpa raketer och smällare hur som helst. Jag tycker att fyrverkerier kan vara vackert, men när jag tänker på hur många djur och människor som lider, så förlorar ändå fyrverkeriet all sin glans.

Innan ni går ut och spenderar era pengar på smällare och raketer, tänk två gånger på de djur och människor som kan komma att lida när ni "leker". Fundera en stund på om det är värt pengarna.

Ta det lugnt, och var försiktiga och ta vara på er denna Valborg.

Nu har våren äntligen kommit till oss här i norra Sverige.

Idag hade vi faktiskt 12 grader varmt. Men det är verkligen vår nu. Snön har börjat försvinna, inte bara smälta. Visst jag hjälper till lite genom att skotta bort den 1.5 meters högarna vi har haft längs gången, men vi har så lite soltid på vår framsida. På baksidan har vi snart bara det som rasat från taket kvar. Det är såååå skönt. Vi kan gå utan jackor, bara i en tjock tröja. Man känner sig helt plötsligt lättare och smidigare.

Ett annat säkert vårtecken är att sommardäcken sitter på bilen, och den ska få sig årets första riktiga tvätt. Däcken kom på idag, och tvätten blir imorgon, eller till helgen.

Men inga blommor har kommit än, men man skymtar gräset i dikeskanterna, och för tillfället så duger det åt mig. Nu kan man sätta ner ungarna i vagnen och gå ut och gå en sväng. Stortrollet tycker dessutom om att gå själv. Han får på sig ett par gummistövlar (han har ett par döcoola i camoflage färg), och sina galonisar, sen är man ute och hoppar i vattenpölarna med honom.

Det enda som är lite trist är att hunden drar in en massa grus och lera när man varit ut med honom. Men det är snabbt fixat med en torr microfiber mopp. Så fick man in den reklamen också. :-D

Imorgon ska jag lägga in lite bilder här, både på barnen och på hur mycket snö det är som försvunnit på drygt en vecka.

Sov gott alla som är vakna nu ska det här trollet lägga sig.

Vi har en tjänst öppen här i huset.

Det är lite av ett allt i allo vi söker.

Kort om tjänsten:
Vi ser gärna dig som är stresstålig, klarar av multitasking, ska gilla när det händer saker hela tiden. Gärna kunna ta egna initiativ. Du ska vara en utåtriktad person, då du kommer att jobba med människor. Du ska även vara en självklar ledare och kunna få med dig personer i dina projekt.

Utbildning:
Du ska ha en bakgrund inom psykologi, pedagogik och sjukvården.
Har du även erfarenheter inom matlagning, tvätt och städ är det ett plus.
Du ska ha studerat språk då viss tolkning ingår i jobbet.
Körkort är ett måste, och tillgång till egen bil är en bonus.

Tider:
Varierande, men dagen brukar börja mellan 7 och 8, och sluta mellan 20 och 21. Viss nattjour ingår.

Varaktighet:
Tillsvidare

Lön:
Enligt avtal


Intresseanmälan kan göras här på bloggen. Ser fram emot just DITT svar.

Barn är en ständig källa till en stor mängd känslor. Kärlek, rädsla, ilska (ja, man kan bli arg på sina barn, utan att för den skull bli en dålig förälder), skam och oändlig lycka.

Den minsta har nu börjat resa sig mot möbler. Men han har inte riktigt klurat ut hur man tar sig ner när man väl kommit upp på knä. Ibland lyckas han göra en snygg slide och hamnar på mage. Rätar alltså ut benen samtidigt som han glider bakåt. Men ett ställe han inte kan ta sig ner ifrån, det är tvärbrädan under vardagsrumsbordet. Har han tagit sig upp, då sitter han där tills jag eller sambon hjälper honom ner. (Jag ska lägga in en bild på honom och stora pojken när dom sitter under bordet). Men man blir lika rädd varje gång när han ska ta sig ner. Jag är rädd att han ska göra en frivolt och slå sönder huvudet. Visst jag hade samma oro för den äldre sonen, och har det fortfarande när han leker Tarzan och slänger sig upp och ner från möblerna, och han lever ju, så oron är kanske inte så befogad som jag inbillar mig.

Jag minns fortfarande när den äldre av dom två föddes. (Jag fick samma känsla när den yngre föddes, var inte oroliga). Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Det vart ju inte mindre när den äldsta började kunna säga mamma och pappa. Numera kan man till och med få sig en puss om han känner sig snäll och givmild. Räkna med att den är kladdig, och är man inte så nogräknad är den väldigt mysig.

Än så länge har jag inte behövt skämmas när det gäller mina barn, dom har heller inte utsatt mig för några pinsamheter, ÄN. Jag vet att det kommer att komma. Jag och min lillasyster har skämt ut våran mamma. Jag gjorde det på en busshållplats en gång. Jag var runt 6-7 år, vi stod och väntade på en buss. Då släpper jag en ljudlig brakskit, tittar på min mamma och säger:
"Men mamma då!"
Hon tyckte det var VÄLDIGT pinsamt. Hon kunde inte göra eller säga något. Dom flesta på busshållplatsen hade i alla fall trott att det var hon som fes, och att hon nu försökte skylla på sitt barn.

Syrran sprang runt på stan som 2-3-åring och svor. Då ville mamma sjunka genom jorden. Där syrran sprang runt ekade det väldigt fint mellan husen, och syrran sprang runt och skrek "djävlar, djävlar". Hon lyckades hålla sig precis utom räckhåll för mamma. Syrran hade döroligt, mamma mindre kul. :-D

Nä nu vankas det pommes, ryggbiff och hemmagjord pepparsås. Tur man bor med en amatörkock. :-)

Vad ska vi äta verkar vara den ständiga frågan i vårt hushåll, vi har båda lika dålig fantasi, och barnen bidrar inte med många förslag.

När vi en gång ledsnade på att aldrig veta vad vi skulle äta, och sedan komma på det 20 min innan vi borde sätta oss vid bordet och äta vår överraskning, så gjorde jag och sambon en lista på olika matsedlar. Ett ambitiöst 3 veckors schema med olika maträtter. Vi såg framför oss hur vi skulle spara SÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket pengar, för nu planerade vi ju våra måltider, dessutom så skulle vi äta nyttigare, och även sluta äta kl 20. Åh så fint och så duktiga vi är. Vi riktigt klappade oss själva på ryggen åt vår egen fiffighet.

Istället för att äta ute 1 gång i veckan skulle vi numera endast äta ute 1 gång i månaden. Vi skulle ha matlådor i frysen, vi skulle även börja att göra puréer åt miniman när den tiden kom att han skulle börja med mat. Återigen klappade vi oss själva på ryggen och riktigt kände hur duktiga vi var.

Det höll i sig i 3 veckor, sen kom frågorna igen. Vad ska vi äta? På matsedeln står det köttbullar och makaroner, men jag orkar inte göra köttbullar. Ska vi äta pizza? Mmm jag orkar inte heller tänka ut något annat att äta. Ska du eller jag ringa?

MEN i torsdags fick jag ett anfall av duktighet, eller snålhet, välj själv. Jag gjorde egen fruktpuré åt den minsta. Jag själv röstar på snålhet. Varför betala 7-8 kr för en burk päronpuré när jag kan göra den själv. Sagt och gjort. Skalade 2 äpplen, 3 päron och juicen från 2 apelsiner. Ner med allt i en kastrull med vatten så det knappt täckte frukten. Kokade allt tills frukten var mjuk. Sen ner med mixern. Just det, ett par stänk kanel. Båda sönerna tycker om den. Alltså en hit, och billigare än nestlé eller semper vart det i alla fall.

Jag ska även prova på att göra en puré på hallon, jordgubbar och blåbär. Men först måste vi få till lite burkar igen.

Tjingeling från snåljåpen.

Jag och sambon har länge misstänkt att vi har spöken här i radhuset. Fast det kan ju lika gärna bara vara ett spöke.

Barnen har leksaker som låter. Konstigt va?!? Bland annat så har vi köpt en leksaks mobil med knappar, trycker man på knapparna så pratar en röst på engelska: "information, how may I help you?" eller så ringer den, en gullig liten anka som spelar 30 olika melodier, och en bilratt med knappar till förbannelse, och ALLA knappar låter.

Flera gånger så har ankan låtit fast ingen har varit där och tryckt. Nu tänker alla, mmm visst, något låg säkert emot ankan och startade den. Det köper jag.

En kväll när jag låg och nattade miniman, och jag trodde att äldsta pojken och sambon var nere och tittade på tv. Då gick ratten igång. Jag tror det var 10 gånger på raken (så brukar det låta när den äldre leker med saker som låter, man trycker frenetiskt på knapparna). Helt plötsligt hör jag hur sambon kommer ut ur sonen sovrum och går ner för trappan. Då tystnar leksaken. Det visade sig att han höll på natta den äldsta. Hunden var med i sonens rum, katten låg i sängen med mig och miniman. Det fanns ingen på bottenvåningen som kunde tryckt på leksaken, och den låg platt på golvet. Säkert ett fabriksfel.

Sen har vi mobilen. Jag minns inte riktigt vad jag gjorde, jag tror att jag diskade. Båda barnen kring fötterna, och hunden sov i sin fotölj, och jag har för mig att katten låg och latade sig i fönstret. Då gick mobilen igång. Det var som att en knapp hade blivit intryckt och hakat upp sig. Jag gick till leksakstunnan och grävde fram den, när jag fick fingrarna på den, då tystnade den. Sen höll jag in en knapp för att se om den skulle haka upp sig igen. Då visar det sig att håller man in knappen, då kör den sin ramsa och blir tyst. Hmmm, lite läskigt, men det går säkert att förklara det också.

Så en kväll för ett par veckor sen, då pratar jag i telefonen med min moster. Barnen låg och sov, eller höll på att sövas. Fjärrkontrollen till tvn låg på vardagsrumsbordet, ingen i närheten av den. Helt plötsligt så stängs tvn av. Inte helt, utan gick till standby läge.

Har ni förklaringar så vill jag gärna höra dom. Ingen som har bott i radhuset är död. Alla lever.

Hej svejs i lingonskogen.

Jag antar att vi har drabbats av vårstädning här i vårt lilla hem.

Sen i måndags har vi dammsugit bottenvåningen varje dag. Lillkillen krälar på golvet och visar oss hur smutsigt det är genom att dra runt smutsen, och sen stor del fastnar på hans kläder. Hunden gör sitt för att det inte ska synas att vi städar hela tiden. Han har inte lärt sig använda toaletten, och nu när han är över 3 år gammal så har jag gett upp hoppet om att han kommer lära sig. Eftersom snömassivet har börjat smälta, även här uppe i norraste delarna av vårt land, så medför det att hunden och vi som rastar hunden drar inte grus, sand, lera och allt annat man egentligen inte vill veta vad det är, och lillkillen krälar i det. Mysigt mysigt.

Jag har även tvättat 15 maskiner tvätt. Japp du läste rätt. 15 MASKINER. Man skulle ju tro att tvättkorgarna är tomma nu. Men inte det. Den ena är halvfull, och den andra är FULL!!!!! Helt otroligt. Men jag vet vad det beror på. Lillkillen, han krälar ju i allt, och smutsar ner sig något hemskt. ;-) För det är ju inte så att hans mamma är lat med jämna mellanrum och låter det gå för länge mellan tvättperioderna. Nä nä, skyll inte på föräldrarna i det här läget. ;-) Nä då, det är inte ens hans fel. Vad som har hänt är att när vintern kom så hade jag inget smidigt ställe att hänga sängkläder och handdukar på, och då struntade jag till stor del att tvätta sånt. Sen nu när varmare temperaturer kommit hit upp och vi kan ställa torkställningarna ute, då blev det tvätta av kan jag lova.

Tur att man har en karl som älskar att laga mat. Annars hade det blivit burkmat åt ungarna och mackor åt mig. Jag är för trött efter en dags städande, och nu har det blivit flera på raken. Men fint har vi det i alla fall en kvart. :-D Sen åker leksakerna fram och det ser ut som en orkan har åkt fram, och det har det väl, två närmare bestämt, Lilleman och miniman.

Nu ska tvätten från igår vikas undan och en ny maskin startas.

Tjingeling

Visst är han snygg med knäckebröd över HELA sig

    Idag är det exakt 1 år sen som jag och sambon började flytta in i vårt radhus. Jag var gravid i 4:e månaden och redan ganska stor. Vår son var 11 månader och hade börjat försöka gå på egen hand efter att ha trevat sig runt möblerna i nästan 4 månader. 2 veckor efter att vi hade flyttat in här i radhuset tog han sina första stapplande steg, utan att någon lockade på honom och lurade honom till att ta dessa steg. Han släppte taget på en kartong och gick bort till trappan helt själv.

    Jag minns hur glad jag var över att vi hade hittat någonstans att bo som vi skulle kalla vårat hem. Det var inget vi hyrde av en bostadsförmedling, utan detta skulle bli vårt eget hem. Visst var det nervöst att gå till banken för att låna pengarna, men samtidigt kändes det bra att veta att vi varje månad betalar till oss själva, och inte till en hyresvärd.

    Medans sambon och hans vänner körde fram och tillbaka mellan lägenheten och radhuset med alla saker som vi äger, så städade jag och två kompisar oss in i radhuset. Jag körde maskin efter maskin med disk, samtidigt som jag skrubbade ur skåpen där allt skulle in. Jag kan säga att både diskmaskin och tvättmaskin gick varma de första veckorna här i hemmet. (Det gör dom fortfarande kan jag tillägga).

Efter mycket tjorv, stök och bök fick vi äntligen sakerna på dess ungerfärligt rätta platser. Jag kunde inte lyfta så mycket, och sambon har med stilsinne än vad jag har. Jag har aldrig varit speciellt brydd i heminredning, och sambon har väldigt god smak. (Hmmm, detta borde kanske skicka röda flaggor i min hjärna, han lagar mat, klär sig väldigt bra, och gillar heminredning. Nu när jag tänker efter så hade han dessutom doftljus på toan när vi först träffades. Borde jag vara orolig?!? Näääää, han har bara ovanligt god smak. Han gillar ju mig. :-D)

Så vad har hänt under detta år. Vi har en son som försöker prata, han säger inte så mycket än, men varje vecka kommer det nya ord, han har lärt sig gå, och busa. Ett nytt barn, en son till har kommit till världen, och han har lärt sig åla framåt (jag tvivlar på att han kommer krypa ordentligt). Vi har lärt oss att vi vill bo i villa, och inte dela vägg med någon granne. Att vi båda är ganska så barnsliga (tror att jag och sambon hade roligare i pulkbacken än äldsta sonen), och att vi har trevliga familjer och vänner. Sånt som förgyller ens vardag.


Tänk tillbaka på det år som varit och bli överraskad över hur mycket som egentligen händer på bara 365 dagar.

Så här fin vart man igår efter middagen.

Idag bestämde sig jag och sambon för att vara duktiga. Vi skulle städa här hemma. Vi har ett berg av tvätt. (Har ju inte fått tummen ur arslet och tvättat på ca 1.5 vecka). Sen behövde vi dammsuga, yngsta pojken såg ut att behöva rakas varje gång man plockade upp honom från golvet. Men innan vi kunde börja med att städa så var vi tvugna att rensa golvet från leksaker.

Jag och sambon kavlade upp ärmarna, satte ut hunden på altanen, så han inte skulle vara i vägen. Jag vek undan all tvätt och samlade ihop all den tvätt som blivit smutsig under denna 1.5 vecka, medans sambon röjde undan alla leksaker. Han satte ut rubb och stubb på vår altan. För varje vända med smutstvätt (det är otroligt att någon som inte ens fyllt 1 eller 2 år kan generera SÅ otroligt mycket tvätt, det tog säkert 3-4 vändor med smutstvätt) så vart vardagsrummet tommare och tommare. Till slut fanns bara soffan, bordet och fotöljen kvar. Då tog han fram snabeldraken och dammsög ÖVERALLT. Han tog fram specialmunstycken och gjorde rent fotöljen (den enda möbeln hunden får vistas på). Sen vart golvet skurat, disken diskad, spis och diskbänk fick känna av sambons iver i att få ett rent hem. Det nästan plingade när solen tittade in för att han hade varit så nogrann.

Som om detta inte var nog, han ställer sig och fixar maten också. Det blev köttfärsbiffar á la balkan med kokt potatis och broccoli. Super gott. Det tyckte vår äldsta också.

Vi försöker lära honom att äta själv. Den biten går väl inte riktigt som vi tänkt. Han leker mer än han äter. Men men, ska den som ger sig. När han fick tallriken och glaset med vatten framför sig så slänger han sig över glaset. Skickar det i golvet 2 gånger innan sambon byter till spillfri mugg. Sonen är inte riktigt redo att börja dricka ur plastglas som ser ut som våra, och sambon ville att golven skulle vara rena i alla fall 12 timmar. Med glaset ur vägen så slänger sig sonen över tallriken med mat. Kör ner gaffeln i potatis en, och den andra näven gräver upp biffbitar. Stoppar hela munnen full med köttfärsbiff och ler med hela ansiktet. Slänger ut en del av potatisen på bordet. Bankar lite på det för att se om den är död. Plockar upp lite mer av biffarna och stoppar in i munnen. Grymtar på sitt neandertalssätt samtidigt som han pekar på knäckebrödet. Han får en bit smörgåsrån med smör. Gör nöjda ljud och börjar mumsa på rånet. Gräver lite i maten med handen som inte håller i rånet. Upptäcker att det är en ganska skön känsla när potatisen och broccolin pressas ut mellan dom små fingrarna. Tar en ny näve och pressar ut lite mer på bordet. Nu har han ätit upp smörgåsrånet och grymtar efter mer, samtidigt som man faktiskt har lyckats lura i honom en mun full med biff OCH potatis. Han får en bit knäckebröd, lägger den i tallriken, tar en ny näve potatis och broccoli blandning och mosar. Nu upptäcker han vad han har gjort. Man kan ju inte ha det så här smutsigt runt sig på bordet. Han puttar ner allt som var på bordet på det nyskurade golvet. Jag trodde att sambon skulle börja gråta vid det här laget. Sonen ser väldigt nöjd ut med sig själv, det är ju rent och fint på bordet. Nu får sonen syn på sina händer. Dom är ju fulla med potatis och broccoli mos. Så kan man ju inte ha det. Han torkar dom rena i håret. Han inspekterar händerna, och dom får godkännt. Visst det var lite potatis och broccoli kvar, men det syns ju knappt. Ren och fin, och mätt. Han sträcker sina händer mot mig och stönar. Hans kommando till mig som betyder, jag-är-klar-släpp-ner-mig-på-golvet-så-jag-kan-sprida-ut-mina-leksaker-överallt.

Nästa gång ska jag anlita en städfirma som städar åt oss. Dom slipper i alla fall se allt deras hårda slit omintetgöras på 15 min.

    Våren har äntligen börjat kännas av även här i den norra delen av vårt avlånga land. Snön smälter sakta med säkert bort, och man börjar skymta barmark mitt i all snö. Med våren kommer smältvattnet. Man blir som liten igen och leker i vattenpölarna. :-) Stod härom dagen och hackade en ränna åt smältvattnet, just för att slippa en mindre insjö på gången upp till bron här hemma. Jag hade hur kul som helst. Innerst inne kanske jag är 2 år gammal. Äldsta sonen stampar i vattenpölarna, och jag går bredvid och gör det samma, eller så trampar vi sönder ishinnan som finns på pölen. Sen skrattar vi ikapp.

    Jag har börjat märka att min son är mycket smartare än vad jag har inbillat mig. Han är inte speciellt språkbegåvad än, mest är det mamma, pappa, vovve, kisse och idolen med stort I Farfar, och sen är det mest grottfolksgrymtningar och teckenspråk. Men mer och mer har han börjat avslöja att han fattar mycket mer. I måndags klädde jag på honom t-shirt och strumpbyxor, vi skulle ändå bara vara inne hela dagen, (sambon jobbade, och ja, jag är lat, jag orkade inte klä på två barn för att gå till en helt översnöad lekpark). När jag hade dukat bort frunchen, så pep den äldsta iväg, efter ett tag kom han gående mot mig, väldigt bestämt. Han hade kompletterat sin ensamble med ett par vantar och ett par allvädersstövlar. Sonen pekar mot ytterdörren och säger öffa (öppna). Han upprepar sig ett par gånger för att se till att jag verkligen förstod honom. Jag öppnar ytterdörren och säger till honom:
    "Du får inte gå ut utan mamma, håll mamma i handen"
Han tar mig i handen och vi går ut på farstubron. Väl ute kände jag att jag måste fråga vart vi är på väg. Pappa får jag till svar samtidigt som han drar iväg mot trappstegen, och han går ner för första steget. Jag hukar mig ner och säger till honom:
    "Hjärtat, vi kan inte lämna lillebror ensam hemma."
Sonen tittar på mig ett tag, och jag ser att han är lite kluven, sen kommer en avgrundssuck ända från tårna, och han kliver upp för det trappsteg han tagit och går in i igen.

    Sen imorse hände det igen. Sonen klär på sig stövlarna, och kommer med sin jacka och visar att han vill att jag hjälper honom på med den. När han fått jackan på kroppen så tar han mig i handen och drar iväg mot ytterdörren. Vi går igen ut på bron, och igen frågar jag vart vi ska. Den här gången pekade han och säger "hääääh" (nej jag har ingen översättning på det, så jag har ingen aning om vart han ville). Den här gången fick jag in honom med hjälp av att vi inte hade ätit frukost.

    Men han verkar förstå oss mycket bättre än vi förstår honom, och sen undrar jag om han bara är lat som inte pratar, eller om han håller på att utforska världen som gör att han inte har tid att prata. Men han är smartare än vad hans mamma tror.

    Nu vankas det käk i vårt hem. Vi får se om jag kommer tillbaka med mer filosoferande senare ikväll.

Tjingeling så länge

    Idag kom barnbidraget, woohoo. Idag har vi gjort slut på barnbidraget. Hahahaha

    Vi har nästan alltid för mycket månad kvar i slutet av våra pengar, så när barnbidraget äntligen kommer, då storhandlar vi för nästan hela beloppet. Så idag var vi på Coop och handlade för över 1500 kr. Men nu kan vi äta ett tag till, och vi behöver inte äta mackor med kaviar imorgon bitti, så som vi gjort i över en vecka.

    Igår kväll påmindes både jag och min sambo om dom positiva sakerna med våra barn. Med ett barn mitt uppe i 2 års trotsen, och den andra i jag-upptäcker-och-utforskar-min-värld åldern (7 månader), är det lätt att haka upp sig på deras negativa beteenden. Det är inte lätt att komma ihåg hur mysigt det är med en kladdig och snorig kram från en liten 2-åring när han för fjortonde gången på 30 minuter står och rotar i kylskåpet, eller leker med dvd-spelaren, eller leker japan och tvättar händerna i hundens vattenskål.
    Men igårkväll satt sambon och läste nyheterna på Aftonbladet.se. Han fick se vad pappan till de två barnen i Arboga som brutalt slogs ihjäl skrev till sina barn. När sambon hade läst hans brev rann tårarna utför kinderna, och han sa till sig själv: Jag ska aldrig mer skrika på pojkarna, någonsin.
    Jag förstod hans känsla, men vet också att det är omöjligt. Man blir irriterad när man måste säga till dom 20 gånger på en dag. Ibland känns det som att den äldsta är född utan minneskort, eller så är det felinstallerat. Men om dom en dag inte längre fanns där, då skulle jag inte heller vilja finnas. Att aldrig mer få höra deras skratt, att aldrig mer få krypa ner bredvid dom, krama om dom och snusa på deras huvuden. Att aldrig mer få höra Mamma, Pappa, eller ljudet av deras fotsteg. Det skulle göra denna värld fulare och hemskare i mina ögon.
    Vem det än är som har mördat dessa två små barn är en fegis utan dess like. Personen har gett sig på 2 helt försvarslösa individer. Individer som inte vill något ont, och litar på sin omgivning. Jag kan inte annat än ha största möjliga sympati för föräldrarna, som mist det vackraste i sina liv. Mitt hjärta blöder för mamman när hon vaknar upp och får veta att hennes barn är döda.
    Att ge sig på barn och djur är det fegaste som finns. Slåss om du måste, men ge dig på någon i din egen storlek, och som kan försvara sig. Alla kan vi sparka på den som ligger ner, men dom flesta har en moralisk spärr som säger att det är fel.

Nu vankas det middag här i huset. Jag är begåvad med en sambo som älskar att laga mat. Idag blir det dillkött och potatis.

Tjingeling till nästa gång.

Ett gammalt ordspråk säger, hur mycket man än vrider och vänder på sig så har man alltid arslet bakåt. Det stämmer.

Det vart inte mycket sömn i det här hushållet i natt. Ett nytt företag har kommit till vår bostadsförening och kontrollerar fjärrvärmen. För att se vilket flöde vi har drog dom på alla element i hela radhuset på fullt, och tog termostaten. Säkert för att man inte ska vara där och sänka värmen när det blir bastuvarmt i huset, och man känner att man har för mycket kläder på sig när man är naken.

Värmen i huset resulterade i att våra två änglar, nej dom är fortfarande monster, inte sov så bra i natt. Kl 05:00 gav den lilla upp, och det gjorde jag också, men det var sambon som gick ner med honom, och där dög det minsann att somna på fem röda. (Vilket bekräftar min teori, sambon har köpt in sig i deras terroristcell och det är mig dom är ute efter).

Vid 7-tiden hade även det stora monstret sovit klart, fast ändå inte. Han vaknade inte bara på fel sida av sängen, utan fel sida av kommunen.

Vi åt alla frukost tillsammans, och sen duschade jag. Kors i taket, det är inte ofta det händer. Allt ska ju fixas innan jag kan få den tiden för mig själv. Sen ibland så prioriterar jag sömn eller mat över hygienen. Har man sovit 4 timmar ett par dagar i rad, då skiter man fullkommligt i hur man luktar, bara man får sova.

När jag kom ut ur duschen upptäckte jag att vi hade 40 min på oss innan vi skulle vara på sjukhuset för en kontroll av mina leder. Jag var naken, den minsta låg och sov i en skitig body, och den äldre sprang runt i en skitig body, stövlar och mössa och sa brum-brum. Han fattade nog inte vad allt rabalder handlade om, han var ju redan påklädd. Hans pappa förklarade för honom att det är faktiskt fortfarande vinter i vår del av landet, och lite mer kläder måste man ha på kroppen när man går ut. Otroligt nog kom vi bara 10 min försent till läkarbesöket.

När vi var klara så mötte vi barnmorskan som förlöste den äldre av monstrena. Hon är övertygad om att vi har dom vackraste barnen i världen. Då blir man 4 meter hög och 2 meter bred, och extremt stolt. Och vår äldsta charmade henne totalt, hon går nu runt och tror att han är snäll och väluppfostrad. HAHAHAHAHAHAHAHA vilket skämt. Kanske borde hyra ut honom till henne. Jag betalar.

Våren har gjort tappra försök här uppe, men snön hänger envist kvar, samma med isen på vägarna. De stora vägarna är isfria, men inne på vårt område har vi fortfarande en isgata. På vissa platser bildas det dock sjöar av smältvatten. Är man inte framme och gör en isränna till närmaste brunn så försvinner denna sjö aldrig, utan blir bara större och större. Sen är det ju även en fördel om man skottar fram brunnen. Att göra en isränna är ett utmärkt sätt att jobba bort frustrationer och irritationer. Du hackar isen precis så hårt som du vill, den klagar inte. Både igår och idag har jag gjort isrännor. Jag inbillar mig nämligen att våren kommer fortare om jag hjälper till att få bort smältvattnet.

Men idag när jag stod där och hackade, så kom sambon ut, undrade om jag hellre ville ha ett spett istället för en spade att hacka med. Nä då, spaden duger säger jag och tittar upp. Då står han med sin plastguitarr och ska spela guitar hero III. JAG VILL OCKSÅ!!! Fan då förlorade man i alla fall. :-D

Idag trodde jag att jag skulle få hjärnblödning för att jag vart så arg på min sambo.

Han var sur när han vaknade, för att han inte fått sova så mycket de senaste dygnen. Han har förlorat ca 1 natts sömn på 3 dygn. Det jag tänkte var: Välkommen till min djävla klubb. Jag har inte sovit mer än 3 timmar i sträck de senaste 7 månaderna, och jag har vaknat minst 1 gång per natt, VARJE natt i ett års tid.

Vi har två små monster änglar nej jag menar monster, söta monster, men dock monster, under 2. Vårt äldsta fyller 2 år den 25:e maj, och den lilla blev precis 7 månader idag. 2 åringen är mitt uppe i trotsen, och hans plan är att driva sina föräldrar till dårhuset så han kan få härja fritt här hemma. Det lilla monstret är inte sen på att haka på, han gör sitt genom att väcka sin mamma minst 3 gånger varje natt, runt 1 tiden, mellan 3-4 och sen för att slutligen vakna mellan 6-7. Det stora monstret har varit krasslig till och från hela vintern, vilket har gjort att han också vaknar, eller i alla fall gnäller högt nog för att hans mamma vaknar 1-2 gånger per natt, han vaknar dock inte samtidigt som det lilla, eller medans mamma fortfarande är vaken. Det är fegt. Men, men tillbaka till min dag.

Kl 03:30 vaknade det lilla monstret för andra gången den här natten, (första gången gick det lätt att få honom att somna om, bara amma och pang så slocknade han), den här gången var han inte lika medgörlig. Han började grina högt och ljudligt, och jag försökte desperat få honom att bli glad igen, allra helst somna om, INNAN han väckt sambon och sin storebror. Till slut frågade jag honom, Vad är det med dig?, då svarar min pedagogiska sambo, han vill säkert rapa. Mmm det gjorde han säkert, men det vill väl inte jag höra kl halv 4 på morgonen när jag försöker vara snäll så att du kan sova. Ett tips till alla, mitt i natten vill man inte ha råd om hur man får ett barn att somna, gör det själv eller knip igen.

Kl 6:10 vaknade det lilla monstret och ville upp, jag försökte desperat få honom att somna om, men det gick inte. Han låg och jollrade i mitt öra, drog mig i håret, och försökte på alla möjliga sätt att få min uppmärksamhet. Han vägrade somna om. Kl 06:30 vaknade det stora monstret, och jag undrade varför kloningen inte fungerat idag heller. Bylsade upp med kuddar och täcken runt det lilla monstret och gick till det stora för att se om jag hade bättre tur med att få honom att somna om. Lägger mig i sängen med den stora killen, stoppar nappen i munnen och masserar honom försiktigt. YEEEEEEEEEEES han somnar om. Kliver upp och går tillbaka till min egen säng, och det lilla monstret. Innan jag kommit in i sovrummet hör jag en duns som följs av ett skrik.
Japp, lillgrabben har ramlat ur sängen för första gången i sitt liv. Känner mig som skit. Här har jag försökt ge sambon en sovmorgon, men istället har jag två gallskrikande småkillar och en sur sambo.

Vi går ner hela familjen. Byter blöjor på pojkarna, och sambon är sur som ättika, för HAN har ju inte fått sova så länge som han hade velat. Gnäller och är allmänt tjurig. Han sätter sig och stora grabben vid matbordet för att äta frukost. Stora killen häller ut det kalla teet han fått i sin mugg, och sambon får ett sammanbrott. Skäller ut pojken efter noter, och blir sur på mig när jag säger ifrån.

Efter frukosten har jag fått nog, säger till sambon, gå och lägg dig och kom inte upp förrens du är trevlig, jag och pojkarna går ut och går.
När jag kommer upp för att klä på mig, har sambon dragit igen dörren för att inte bli störd, han har blockerat vägen till min sida av sängen, och jag blir stressad och irriterad, varpå sambon kliver upp, och skäller ut mig igen. Det slutar med att jag ryter åt honom att gå och lägga sig, och prata inte med mig förrens du är trevlig igen.

När jag ska till att klä på pojkarna så ser jag killen som ska besikta vår nyinstallerade fjärrvärme komma gående. Jag frågar honom om han snart ska komma till vårt radhus, och ja, han skulle bara ta ett annat radhus först, men om jag ville kunde han ta det nu. Jag bad honom komma på en gång, innan sambon somnade, så han kunde få sova ostört sen. Sambon kommer upp, och är nu sockersöt mot pojkarna, jag byter blöjor igen, då båda har bajsat, och klär på dom, kör ner dom i vagnen och stormar ut ur huset. Jag kokar fortfarande av ilska. Jag bestämmer mig då att jag kommer inte hem igen förrens sambon bett om ursäkt för sitt dåliga beteende, och jag tänker inte heller svara i mobilen om han ringer.

Vi skickar sms fram och tillbaka, och jag förklarar för sambon exakt vad jag tycker och tänker om hans beteende denna morgon. Jag hoppades bara att jag inte skulle få ångra mina ord, men vid det laget hade jag kunnat hoppa på tåget och åkt hem till mina föräldrar, så arg var jag. Efter 3 sms fick jag min ursäkt. Men jag fortsatte ner på stan och träffade en kompis och vi tog en kaffe.

Hej och välkommen till min nya blogg.

Jag tvivlar på att jag kommer uppdatera den varje dag, men jag ska försöka.

Vem är jag, en VÄLDIGT TRÖTT två barns mamma. Jag bor i norra Sverige, där det fortfarande är vinter. Japp vi har MASSOR av snö. Ge mig adressen så kan jag skicka lite till er som vill ha lappmöglet. Vi har ca en halvmeter kvar på backen.

Jag har en sambo, 2 barn under 2, dock fyller den äldsta 2 om lite mer än en månad, den yngre blev 7 månader idag, en hund och en katt. Vi bor alla i ett radhus, och försöker att överleva vardagen med 2 års trots, bajsblöjor och vakna nätter.