rovardotter1971

För någon vecka sen var vi på besök hos ett par bekanta till oss. Då upptäckte jag än en gång skillnaden mellan män och kvinnor. Vad som är förväntat av oss, och vad som händer när vi inte uppfyller folks förväntningar.

Om en karl stannar hemma en dag och tar hand om barnen, då är han superduktig, och hans kvinna borde skatta sig lycklig över att hon har en karl som hjälper till så otroligt mycket. Vad då hjälper till??!!?? Om hon tar hand om barnen 6 dagar i veckan är hon väl 6 gånger så duktig, och han är ett svin som inte hjälper till mer.

Att ta hand om sitt barn OCH sköta hemmet (som 90% om inte mer av mammalediga kvinnor gör) är minst lika tufft, ibland tuffare än ett heltidsjobb. Det ställs högre krav på en förälder än någon annan yrkesposition, och ändå ser vi ner på hemmamammor. Varför gör vi det? Vi borde hylla dessa kvinnor.

I vårt hem har vi delat upp sysslorna. Jag diskar och tvättar, och i den mån jag orkar och hinner så städar jag. Sambon lagar mat, städar ur toaletterna (jag spyr om jag ska städa där inne), och i den mån han orkar och hinner så städar han också. Utomhus så delar vi sysslorna rakt av. Vi hjälps helt enkelt åt. Vi krattar båda två, men han klipper gräset, och jag planterar och sköter rabatterna. Samtidigt som vi tar hand om våra barn.

Sambon är nästan den enda som nattar vår äldsta. Det blev så efter att den yngre upplagan kom. Helt plötsligt hade jag inte tid att natta honom, och sambon tar den biten. Vi hjälps åt med morgonvälling, frukost, lunch och middag, alla blöjbyten som ska ske. Sambon är också den av oss som badar och duschar barnen, båda två. Det har bara blivit så.

När våra bekanta hör hur mycket sambon gör här hemma så säger dom oftast till mig:
"Du ska vara glad att din sambo hjälper till så mycket här hemma, och med barnen"
Jag är inte glad, jag anser att det är en självklarhet att han gör så mycket som han gör. Jag var knappast ensam när barnen blev till, varför ska jag vara ensam om att uppfostra dom då? Varför är det självklart att jag ska göra så mycket av hushållsarbetet OCH ta hand om barnen samtidigt. Det är inte alltid det fungerar kan jag säga. Min sambo måste hjälpa till för att jag inte ska gå under.


En annan skillnad mellan karlar och kvinnor som jag stör mig på. Om en karl går klädd i bara shorts så höjer ingen på ögonbrynen, men skulle en tjej gå klädd i shorts och bikinitopp (då mer täckt än karln) så skulle mer än ett ögonbryn höjas, och det skulle tissla och tasslas om den tjejen som går klädd så på stan. Varför??!!??
Varför är en karl som sätter på 20 000 kvinnor på 10 år ansedd som en karla karl och någon man är avundsjuk på, medans en kvinna som haft mer än 20 olika partners anses vara en slampa? Jag kan verkligen irritera mig på dessa orättvisor.

Nä nu ska jag gå och lägga mig.

Kram på er tills nästa gång (då ska jag berätta om när sonen fyllde 2)