rovardotter1971

Idag trodde jag att jag skulle få hjärnblödning för att jag vart så arg på min sambo.

Han var sur när han vaknade, för att han inte fått sova så mycket de senaste dygnen. Han har förlorat ca 1 natts sömn på 3 dygn. Det jag tänkte var: Välkommen till min djävla klubb. Jag har inte sovit mer än 3 timmar i sträck de senaste 7 månaderna, och jag har vaknat minst 1 gång per natt, VARJE natt i ett års tid.

Vi har två små monster änglar nej jag menar monster, söta monster, men dock monster, under 2. Vårt äldsta fyller 2 år den 25:e maj, och den lilla blev precis 7 månader idag. 2 åringen är mitt uppe i trotsen, och hans plan är att driva sina föräldrar till dårhuset så han kan få härja fritt här hemma. Det lilla monstret är inte sen på att haka på, han gör sitt genom att väcka sin mamma minst 3 gånger varje natt, runt 1 tiden, mellan 3-4 och sen för att slutligen vakna mellan 6-7. Det stora monstret har varit krasslig till och från hela vintern, vilket har gjort att han också vaknar, eller i alla fall gnäller högt nog för att hans mamma vaknar 1-2 gånger per natt, han vaknar dock inte samtidigt som det lilla, eller medans mamma fortfarande är vaken. Det är fegt. Men, men tillbaka till min dag.

Kl 03:30 vaknade det lilla monstret för andra gången den här natten, (första gången gick det lätt att få honom att somna om, bara amma och pang så slocknade han), den här gången var han inte lika medgörlig. Han började grina högt och ljudligt, och jag försökte desperat få honom att bli glad igen, allra helst somna om, INNAN han väckt sambon och sin storebror. Till slut frågade jag honom, Vad är det med dig?, då svarar min pedagogiska sambo, han vill säkert rapa. Mmm det gjorde han säkert, men det vill väl inte jag höra kl halv 4 på morgonen när jag försöker vara snäll så att du kan sova. Ett tips till alla, mitt i natten vill man inte ha råd om hur man får ett barn att somna, gör det själv eller knip igen.

Kl 6:10 vaknade det lilla monstret och ville upp, jag försökte desperat få honom att somna om, men det gick inte. Han låg och jollrade i mitt öra, drog mig i håret, och försökte på alla möjliga sätt att få min uppmärksamhet. Han vägrade somna om. Kl 06:30 vaknade det stora monstret, och jag undrade varför kloningen inte fungerat idag heller. Bylsade upp med kuddar och täcken runt det lilla monstret och gick till det stora för att se om jag hade bättre tur med att få honom att somna om. Lägger mig i sängen med den stora killen, stoppar nappen i munnen och masserar honom försiktigt. YEEEEEEEEEEES han somnar om. Kliver upp och går tillbaka till min egen säng, och det lilla monstret. Innan jag kommit in i sovrummet hör jag en duns som följs av ett skrik.
Japp, lillgrabben har ramlat ur sängen för första gången i sitt liv. Känner mig som skit. Här har jag försökt ge sambon en sovmorgon, men istället har jag två gallskrikande småkillar och en sur sambo.

Vi går ner hela familjen. Byter blöjor på pojkarna, och sambon är sur som ättika, för HAN har ju inte fått sova så länge som han hade velat. Gnäller och är allmänt tjurig. Han sätter sig och stora grabben vid matbordet för att äta frukost. Stora killen häller ut det kalla teet han fått i sin mugg, och sambon får ett sammanbrott. Skäller ut pojken efter noter, och blir sur på mig när jag säger ifrån.

Efter frukosten har jag fått nog, säger till sambon, gå och lägg dig och kom inte upp förrens du är trevlig, jag och pojkarna går ut och går.
När jag kommer upp för att klä på mig, har sambon dragit igen dörren för att inte bli störd, han har blockerat vägen till min sida av sängen, och jag blir stressad och irriterad, varpå sambon kliver upp, och skäller ut mig igen. Det slutar med att jag ryter åt honom att gå och lägga sig, och prata inte med mig förrens du är trevlig igen.

När jag ska till att klä på pojkarna så ser jag killen som ska besikta vår nyinstallerade fjärrvärme komma gående. Jag frågar honom om han snart ska komma till vårt radhus, och ja, han skulle bara ta ett annat radhus först, men om jag ville kunde han ta det nu. Jag bad honom komma på en gång, innan sambon somnade, så han kunde få sova ostört sen. Sambon kommer upp, och är nu sockersöt mot pojkarna, jag byter blöjor igen, då båda har bajsat, och klär på dom, kör ner dom i vagnen och stormar ut ur huset. Jag kokar fortfarande av ilska. Jag bestämmer mig då att jag kommer inte hem igen förrens sambon bett om ursäkt för sitt dåliga beteende, och jag tänker inte heller svara i mobilen om han ringer.

Vi skickar sms fram och tillbaka, och jag förklarar för sambon exakt vad jag tycker och tänker om hans beteende denna morgon. Jag hoppades bara att jag inte skulle få ångra mina ord, men vid det laget hade jag kunnat hoppa på tåget och åkt hem till mina föräldrar, så arg var jag. Efter 3 sms fick jag min ursäkt. Men jag fortsatte ner på stan och träffade en kompis och vi tog en kaffe.