Shoppa loss
Idag kom barnbidraget, woohoo. Idag har vi gjort slut på barnbidraget. Hahahaha
Vi har nästan alltid för mycket månad kvar i slutet av våra pengar, så när barnbidraget äntligen kommer, då storhandlar vi för nästan hela beloppet. Så idag var vi på Coop och handlade för över 1500 kr. Men nu kan vi äta ett tag till, och vi behöver inte äta mackor med kaviar imorgon bitti, så som vi gjort i över en vecka.
Igår kväll påmindes både jag och min sambo om dom positiva sakerna med våra barn. Med ett barn mitt uppe i 2 års trotsen, och den andra i jag-upptäcker-och-utforskar-min-värld åldern (7 månader), är det lätt att haka upp sig på deras negativa beteenden. Det är inte lätt att komma ihåg hur mysigt det är med en kladdig och snorig kram från en liten 2-åring när han för fjortonde gången på 30 minuter står och rotar i kylskåpet, eller leker med dvd-spelaren, eller leker japan och tvättar händerna i hundens vattenskål.
Men igårkväll satt sambon och läste nyheterna på Aftonbladet.se. Han fick se vad pappan till de två barnen i Arboga som brutalt slogs ihjäl skrev till sina barn. När sambon hade läst hans brev rann tårarna utför kinderna, och han sa till sig själv: Jag ska aldrig mer skrika på pojkarna, någonsin.
Jag förstod hans känsla, men vet också att det är omöjligt. Man blir irriterad när man måste säga till dom 20 gånger på en dag. Ibland känns det som att den äldsta är född utan minneskort, eller så är det felinstallerat. Men om dom en dag inte längre fanns där, då skulle jag inte heller vilja finnas. Att aldrig mer få höra deras skratt, att aldrig mer få krypa ner bredvid dom, krama om dom och snusa på deras huvuden. Att aldrig mer få höra Mamma, Pappa, eller ljudet av deras fotsteg. Det skulle göra denna värld fulare och hemskare i mina ögon.
Vem det än är som har mördat dessa två små barn är en fegis utan dess like. Personen har gett sig på 2 helt försvarslösa individer. Individer som inte vill något ont, och litar på sin omgivning. Jag kan inte annat än ha största möjliga sympati för föräldrarna, som mist det vackraste i sina liv. Mitt hjärta blöder för mamman när hon vaknar upp och får veta att hennes barn är döda.
Att ge sig på barn och djur är det fegaste som finns. Slåss om du måste, men ge dig på någon i din egen storlek, och som kan försvara sig. Alla kan vi sparka på den som ligger ner, men dom flesta har en moralisk spärr som säger att det är fel.
Nu vankas det middag här i huset. Jag är begåvad med en sambo som älskar att laga mat. Idag blir det dillkött och potatis.
Tjingeling till nästa gång.
Vi har nästan alltid för mycket månad kvar i slutet av våra pengar, så när barnbidraget äntligen kommer, då storhandlar vi för nästan hela beloppet. Så idag var vi på Coop och handlade för över 1500 kr. Men nu kan vi äta ett tag till, och vi behöver inte äta mackor med kaviar imorgon bitti, så som vi gjort i över en vecka.
Igår kväll påmindes både jag och min sambo om dom positiva sakerna med våra barn. Med ett barn mitt uppe i 2 års trotsen, och den andra i jag-upptäcker-och-utforskar-min-värld åldern (7 månader), är det lätt att haka upp sig på deras negativa beteenden. Det är inte lätt att komma ihåg hur mysigt det är med en kladdig och snorig kram från en liten 2-åring när han för fjortonde gången på 30 minuter står och rotar i kylskåpet, eller leker med dvd-spelaren, eller leker japan och tvättar händerna i hundens vattenskål.
Men igårkväll satt sambon och läste nyheterna på Aftonbladet.se. Han fick se vad pappan till de två barnen i Arboga som brutalt slogs ihjäl skrev till sina barn. När sambon hade läst hans brev rann tårarna utför kinderna, och han sa till sig själv: Jag ska aldrig mer skrika på pojkarna, någonsin.
Jag förstod hans känsla, men vet också att det är omöjligt. Man blir irriterad när man måste säga till dom 20 gånger på en dag. Ibland känns det som att den äldsta är född utan minneskort, eller så är det felinstallerat. Men om dom en dag inte längre fanns där, då skulle jag inte heller vilja finnas. Att aldrig mer få höra deras skratt, att aldrig mer få krypa ner bredvid dom, krama om dom och snusa på deras huvuden. Att aldrig mer få höra Mamma, Pappa, eller ljudet av deras fotsteg. Det skulle göra denna värld fulare och hemskare i mina ögon.
Vem det än är som har mördat dessa två små barn är en fegis utan dess like. Personen har gett sig på 2 helt försvarslösa individer. Individer som inte vill något ont, och litar på sin omgivning. Jag kan inte annat än ha största möjliga sympati för föräldrarna, som mist det vackraste i sina liv. Mitt hjärta blöder för mamman när hon vaknar upp och får veta att hennes barn är döda.
Att ge sig på barn och djur är det fegaste som finns. Slåss om du måste, men ge dig på någon i din egen storlek, och som kan försvara sig. Alla kan vi sparka på den som ligger ner, men dom flesta har en moralisk spärr som säger att det är fel.
Nu vankas det middag här i huset. Jag är begåvad med en sambo som älskar att laga mat. Idag blir det dillkött och potatis.
Tjingeling till nästa gång.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Roligt med shopping :) Vad köpte du då? :)
Trackback
