Radhuset
Idag är det exakt 1 år sen som jag och sambon började flytta in i vårt radhus. Jag var gravid i 4:e månaden och redan ganska stor. Vår son var 11 månader och hade börjat försöka gå på egen hand efter att ha trevat sig runt möblerna i nästan 4 månader. 2 veckor efter att vi hade flyttat in här i radhuset tog han sina första stapplande steg, utan att någon lockade på honom och lurade honom till att ta dessa steg. Han släppte taget på en kartong och gick bort till trappan helt själv.
Jag minns hur glad jag var över att vi hade hittat någonstans att bo som vi skulle kalla vårat hem. Det var inget vi hyrde av en bostadsförmedling, utan detta skulle bli vårt eget hem. Visst var det nervöst att gå till banken för att låna pengarna, men samtidigt kändes det bra att veta att vi varje månad betalar till oss själva, och inte till en hyresvärd.
Medans sambon och hans vänner körde fram och tillbaka mellan lägenheten och radhuset med alla saker som vi äger, så städade jag och två kompisar oss in i radhuset. Jag körde maskin efter maskin med disk, samtidigt som jag skrubbade ur skåpen där allt skulle in. Jag kan säga att både diskmaskin och tvättmaskin gick varma de första veckorna här i hemmet. (Det gör dom fortfarande kan jag tillägga).
Efter mycket tjorv, stök och bök fick vi äntligen sakerna på dess ungerfärligt rätta platser. Jag kunde inte lyfta så mycket, och sambon har med stilsinne än vad jag har. Jag har aldrig varit speciellt brydd i heminredning, och sambon har väldigt god smak. (Hmmm, detta borde kanske skicka röda flaggor i min hjärna, han lagar mat, klär sig väldigt bra, och gillar heminredning. Nu när jag tänker efter så hade han dessutom doftljus på toan när vi först träffades. Borde jag vara orolig?!? Näääää, han har bara ovanligt god smak. Han gillar ju mig. :-D)
Så vad har hänt under detta år. Vi har en son som försöker prata, han säger inte så mycket än, men varje vecka kommer det nya ord, han har lärt sig gå, och busa. Ett nytt barn, en son till har kommit till världen, och han har lärt sig åla framåt (jag tvivlar på att han kommer krypa ordentligt). Vi har lärt oss att vi vill bo i villa, och inte dela vägg med någon granne. Att vi båda är ganska så barnsliga (tror att jag och sambon hade roligare i pulkbacken än äldsta sonen), och att vi har trevliga familjer och vänner. Sånt som förgyller ens vardag.
Tänk tillbaka på det år som varit och bli överraskad över hur mycket som egentligen händer på bara 365 dagar.
Jag minns hur glad jag var över att vi hade hittat någonstans att bo som vi skulle kalla vårat hem. Det var inget vi hyrde av en bostadsförmedling, utan detta skulle bli vårt eget hem. Visst var det nervöst att gå till banken för att låna pengarna, men samtidigt kändes det bra att veta att vi varje månad betalar till oss själva, och inte till en hyresvärd.
Medans sambon och hans vänner körde fram och tillbaka mellan lägenheten och radhuset med alla saker som vi äger, så städade jag och två kompisar oss in i radhuset. Jag körde maskin efter maskin med disk, samtidigt som jag skrubbade ur skåpen där allt skulle in. Jag kan säga att både diskmaskin och tvättmaskin gick varma de första veckorna här i hemmet. (Det gör dom fortfarande kan jag tillägga).
Efter mycket tjorv, stök och bök fick vi äntligen sakerna på dess ungerfärligt rätta platser. Jag kunde inte lyfta så mycket, och sambon har med stilsinne än vad jag har. Jag har aldrig varit speciellt brydd i heminredning, och sambon har väldigt god smak. (Hmmm, detta borde kanske skicka röda flaggor i min hjärna, han lagar mat, klär sig väldigt bra, och gillar heminredning. Nu när jag tänker efter så hade han dessutom doftljus på toan när vi först träffades. Borde jag vara orolig?!? Näääää, han har bara ovanligt god smak. Han gillar ju mig. :-D)
Så vad har hänt under detta år. Vi har en son som försöker prata, han säger inte så mycket än, men varje vecka kommer det nya ord, han har lärt sig gå, och busa. Ett nytt barn, en son till har kommit till världen, och han har lärt sig åla framåt (jag tvivlar på att han kommer krypa ordentligt). Vi har lärt oss att vi vill bo i villa, och inte dela vägg med någon granne. Att vi båda är ganska så barnsliga (tror att jag och sambon hade roligare i pulkbacken än äldsta sonen), och att vi har trevliga familjer och vänner. Sånt som förgyller ens vardag.
Tänk tillbaka på det år som varit och bli överraskad över hur mycket som egentligen händer på bara 365 dagar.
Kommentarer
Trackback
